perolarssextiotal

Jag har alltid haft en soft spot för sextiotalssoul! Särskilt för den mer laid-back, coola soulen som med nästan sävliga rytmer och tungt rullande beat skapar en nästan meditativ stämning. Ett lysande exempel är förstås många av Sam Cooke´s låtar liksom Ray Charle´s lite mer bluesiga soul. Men också James Brown´s uptemposoul ger mig ofta rysningar av välbehag.

Men också här blir frågan – vad är soul? Tja, den definitionen är väl lika svår som när man vill definiera pop eller rock. Och gränserna är långtifrån tydliga. Särskilt är väl rågången mot blues och ibland Do Wop vag. Det är kanske inte heller så viktigt att definiera, men rottrådarna till både blues och gospel ligger förstås tydliga i dagen. Mycket soul kommer också från drömfabriken i Detroit, men marknadsförs som Motown. Soulen har därför inte någon tydlig hemort på samma sätt som Motown eller Merseyn ahr, men södern gör anspråk på att vara hemort för flera av de största. Det räcker kanske med att nämna några av de främsta för att förstå detta: Aretha Franklin, soulens drottning, från Memphis. James Brown, soulens gudfader, från South Carolina. Wilson Pickett från Alabama, Otis Redding från Georgia och så vidare.  Eller varför inte låta Arthur Conley, själv från Georgia, presentera några av stjärnorna inom soulen. Alltså - do you like good music?

http://www.youtube.com/watch?v=sp3JOzcpBds

En egen favorit i den mer laid-back genren är nämnde Otis Redding. Hans ”Sitting on the dock of the bay” är i min bok nära nog den ultimate soulen med sin lättillgängliga melodislinga och en text som så väl beskriver uppgivenheten i fattigdomen i södern och hopplösheten för de svarta, som så ofta var tema i soulmusiken. Låten kom 1968 och blev det genombrott sångaren själv aldrig fick uppleva. Han omkom i en flygplanskrasch i december 1967. Det vore kriminellt att inte bjuda på detta mästerverk.

 http://www.youtube.com/watch?v=wzrXc68gNjQ

Jag nämnde Sam Cooke. Kanske den störste av dem alla med tanke på dessa hits: ”You send me”, ”Bring it on home to me”, ”Wonderful world”, ”Chain gang” för att bara ta en näve ur fångsten hos denne musikaliske pärlfiskare. Hans låtar har blivit inspelade av så många att man ibland inte kommer ihåg att det är Sam som är pappa. Sam gick också bort alltför tidigt, redan 1964. Han blev mördad av en hotellägare i Los Angeles under omständigheter som än i dag ger upphov till spekulationer. Jag vill gärna bjuda på en av hans bästa. 

 http://www.youtube.com/watch?v=oqzv1ZS6uZs  

Aretha Franklin. Behöver jag säga något mer? Det är bara att säga Respect! till denna souldrottning.  20 Grammys säjer väl en del? Jag låter dig lyssna till min favorit:

 http://www.youtube.com/watch?v=STKkWj2WpWM

För den som fått smak för soul finns här en liten Spotifylista. Så kryp upp i soffhörnet ikväll. Tänd några ljus och öppna en flaska god Chablis (det går inte lika bra med ett alkoholfritt alternativ) och låt dej gungas bort till soulens magiska land.

Bloggsoul

Lars

PS

Och jag har inte ens nämnt Percy Sledge, Ben E. King, Johnny Otis (rock eller soul?), Platters, Sam and Dave, Solomon Burke… och otaliga andra. DS