perolarssextiotal

Lata sommardagar. Sol och bad eller coola uteserveringar i något trevligt city. Allt efter smak och ledighet. För oss i kalla norden sägs sommar och sommarledighet ha en särskild betydelse med en flod av sånger och melodier som hyllar denna årstid. Men det är inte bara nordens folk och det är inte bara nutid. Dagens inlägg blir en hyllning till lata sommardagar men förstås inte hämtade från nutid och inte från Sverige. Istället ett litet knippe sommardrömmar från det gyllene musikdecenniet. Och de flesta är självklara, eller hur?

Kinks är ju, som du vet, en favoritgrupp. De förvaltar den engelska vaudeville-traditionen väl kombinerad med ett socialt engagemang. De var också tidiga med videos till sin musik. De var först med att få en sådan förbjuden av BBC – ”Dead end street”. Den som jag valt att visa rönte inte samma olyckliga öde. Det är en av Kinks finaste sommarlåtar, främst kanske beroende av den mjuka ”somriga” känslan i musiken än på texten även om titeln ger en ledtråd – ”Sunny afternoon”. Texten är annars inte så lite dyster med problem med allt från skattmasen (jämför ”Taxman”) och att bruden har stuckit. Men glöm det och gunga iväg till en lat och solig eftermiddag med Kinks.

http://www.youtube.com/watch?v=1h1oRP7FfBw

Loving spoonful har producerat mängder av sommarlåtar. ”Daydream” och, ”Rain on the roof” är ett par exempel. Men om man lämnar de pastorala för det lite mer hektiska city-livet är förstås ”Summer in the city” från -66 juvelen i kronan. Man känner nästan lukten av het asfalt och hur svetten rinner i nacken till dess aftonens svalka kommer. ”Solot” i mitten av låten inleds med tutan från en folkvagn typ bubbla och avslutas med en hammare som man rev asfalt med förut. Låten är från året innan ”Zal” Yanowski lämnade gruppen. Därmed blev inget sig likt för gruppen och den upplöstes följaktligen året efter. ”Zal” (i hatten) menar jag var minst – minst! – lika betydelsefull som John Sebastian för den magi gruppen utstrålade. Här är dom som bäst.    

http://www.youtube.com/watch?v=zWXcjYNZais   

1969 konserterade Janis Joplin på Gröna lund. Den lär ha varit fantastisk och klippet nedan motsäger inte ryktet. Jag var helt fokuserad på att resa till huvudstaden från Göteborg och se den, men arméchefen tyckte att jag istället skulle öva upprättande av bataljonsförbandsplats i någon gudsförgäten skogsglänta. Jag har aldrig riktigt förlåtit honom för det. Det måste ha varit något fantastiskt att uppleva. Janis på toppen av sin förskräckligt korta karriär bara ett år innan hon så tragiskt gick bort.  

http://www.youtube.com/watch?v=mzNEgcqWDG4

Och avslutningsvis lite cockney och lite mer brittiska vaudeville. Inte så lite inspirerat av Kinks? Videon också kanske? Låten är en bagatell om gruppens problem med att komma överens med sina grannar när de, gruppens medlemmar, var för högljudda för omgivningens smak. En bagatell visserligen, men med det typiska Small Faces soundet, inte så litet att tillskriva Steve Marriot. Här är det fågelsång som beledsagar musiken. Vilka fåglar det är vete fåglarna. En bagatell som blivit en klassiker, inte minst bland alla lata-dagar-låtar.

http://www.youtube.com/watch?v=yhyEMZkfLMo 

Njut vidare av lata dagar. På landet eller i stan. Själv njuter jag av kappsegling just nu.

Lars