John in memoriam
Trettio år sedan idag. En förvirrad man skjuter John Oko Lennon utanför The Dakota buildning i New York. Motivet tycktes vara att mördaren ville bli känd.
Så fruktansvärt meningslöst.
John Lennons liv var inte enkelt, långt ifrån lyckligt trots musikaliska och ekonomiska framgångar utan motstycke. Hans barndom var kärv och det kom att prägla hans personlighet. Han blev inte en genuint snäll människa. Man hade önskat honom lite mer lycka. Men hans geni kan ingen sätta ifråga.
John var, när han blev mördad, redo för en riktig come-back. Det ryktades om en turné och han hade börjat ge intervjuer igen. Han verkade mognare och lite mer försonad med sitt liv.
Så fruktansvärt meningslöst.
När man ser tillbaka kan man inte låta bli att undra över vad han skulle kunna ha skapat om han hade fått leva.
Det är svårt att skriva om John Lennon när man lämnar det musikaliska och också närmar sig det privata. Det mörka tog inte sällan över det ljusa. Han var lika lite främmande för hatet som han var för den oreserverade kärleken. Bitterhet och osäkerhet fanns hos honom som tillsammans med den livsbejakande grundtonen kanske var nödvändiga ingredienser för den fantastiska musik han skapade. Men man hade önskat honom lite mer lycka.
En av de största var han. Utan honom hade sextiotalet inte blivit vad det blev. Hans påverkan på den musikaliska utveckling långt in i våra dagar kan inte sättas ifråga. Hans namn skall nämnas tillsammans med Mozarts och Chopins.
Jag är inte så mycket för överdrivet ritualiserande, men ikväll tänder jag ett ljus för John. Och skickar en hälsning across the universe.
Så fruktansvärt meningslöst!
Lars
Respekt, John!-
Jättefint skrivet, Lars! Ögonen fuktades påfallande! Svårt att förstå att det gått 30 år, igår såg jag ett program om den så tragiskt rubbade Chapman. På ngt vis kändes alltihop ÄNNU mer meningslöst efter att ha sett detta.En tröst är i alla fall att John´s musik är evig...
