...två till tre.



De fem bästa svenska sextiotalsgrupperna, sa jag alltså. För fjorton dagar sedan presenterade jag den självklara ettan – Tages. Det var enkelt. Platserna två till fem betydligt knepigare. Jag föreställer mig att många skulle placera Hep Stars som tvåa i kraft av gruppens stora popularitet, men jag gör såhär:

På andra plats – Ola and the Janglers.

Sollentunagruppen Janglers som bildades redan 1962 hade, likt så många andra grupper, sin peak 1965-66. Och skälet till detta – och till placeringen som tvåa på min lista – är Claes af Geijerstam. Det han tillförde gruppen var förstås förmågan att skriva eget material. Janglers var annars en  skicklig cover-grupp även om jag tycker att den var en smula tungfotad ibland. Som i covern på Chris Montez hit ”Let¨s dance”, en riktigt tät och vass produktion, som de förvandlade till en ganska slätstruken historia med inslag av Tottenham-pop (läs Dave Clark Five). Men när Clabbe anslöt till gruppen med sina inspirerade kompositioner så fick gruppen ny energi. Clabbe är i mina ögon en mycket underskattad kompositör. Jag säjer bara ”Alex is the man”, ”Love was on your mind” och juvelen i kronan ”Birds eye´s view of you”….. Och många fler.

Det är alltså Clabbe som placerar gruppen som tvåa på denna lista. Men när tiden rann ut för gruppen i skiftet sextio-sjuttiotal så återfanns det musikaliska arvet från gruppen ibland annat Malta och Secret Service vilket visar på en säker musikalitet.

Avslutar med en tidsbild från sextiotalet med en gnutta Janglers.

http://www.youtube.com/watch?v=UCQwWIS3xr0

 

På tredje plats – Hep Stars

Jodå, här kommer den – hitmaskinen från Stockholm. Inledningsvis också ett cover-band som också, tack vare ett nytillskott, plötsligt fick förmågan att skriva egna låtar. Här var det förstås Benny Andersson som förstärkte. Fast ändå. Här är det dom täta coverversionerna som regerar. Det är väl att svära i kyrkan att dissa Benny Anderssons kompositioner, men han var här långtifrån son fulla potential som kompositör även om hans första – No respons från 1965 – är en riktig rackarrökare. Floden av singlar innehåller massor av pärlor, men liksom Janglers och - med något undantag - också Tages, saknades den musikaliska kraften att göra en LP som var något mer än ett par hits med en hel del utfyllnad. Hep stars skall väl också ha credd för att ha mördat en låt – Farmer John. Ett grymt mord utan nåd!

I samband med att Per o jag gjorde ett Dj-jobb (tror det var i samband med att Jerry Lee Lewis syster uppträdde här i Uppsala, var det inte så Per?) så pratade vi med några entusiaster från norduppland som frågade vem som gjort originalet till ”Caddilac”. Minns jag rätt så var både jag och Per svarslösa. Låten är ju så starkt förknippad med Hep Stars att den nästan betraktas som ett original från gruppen. Så är det icke. Såhär låter Vince Taylor:

http://www.youtube.com/watch?v=JpJSlmKjZmw

Och därmed slut för denna gång.

Lars

   

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0