Skämmiga rötter



Rötter

Sextiotalsmusikens rötter talas det om. Ofta leds då tankarna in på bluesen, gospeln, r&b, och andra coola och ”fina” musikaliska traditioner. Musikerna själv hänvisade gärna själva till hjältarna inom dessa musikstilar när de blev tillfrågade som sina inspirationskällor.  Robert Johnson, Leadbelly och John Lee Hooker, det är grejor det att inspireras av…….

Samma entusiasm märker man inte när det gäller schlagertraditionen från främst fyrtio- och femtiotalet vars rottrådar man kan spåra i en hel del av den populäraste musiken från sextiotalet. Undantaget är kanske Kinks som så noggrant vårdade sin förkärlek för vaudeville och music-hall. Annars mer sällsynt.

Låt mig exemplifiera och göra det med några schlagerdrottningar och deras efterföljare, pop-drottningarna. Rötterna ligger tydliga i dagen.

Doris Day. Jag säger bara Doris Day. Hon lade grunden för den moderna schlagern, särskilt för den som framfördes av kvinnliga artister. Sockersöt och äppelkäck på samma gång med en riktigt, riktigt fin röst. Inte sällan lanserades hennes musik i filmer. Viktig att komma ihåg hennes betydelse:

http://www.youtube.com/watch?v=W8Ar9Q0Eru4

I hennes efterföljd schlagerdrottningarnas schlagerdrottning Connie Francis. Har någon kvinnlig artist haft fler listplaceringar än hon? Kunde vara sockersöt men också vassare. Om DD var en blandning så sorterade Connie. Ibland snyftiga balalder och ibland började man ana pop. Som här:

http://www.youtube.com/watch?v=_vR6xFCQJS4

 

Tar vi sedan ett raskt skutt in I sextiotalet för att kontrollera hur dessa femtiotalstraditioner förvaltades, så finner vi att de förvaltades väl. Av Petula Clark till exempel. Bara lite mindre ljuv (plastjacka) men frisyren och det melodiösa känner vi igen. Plats på bloggen för en av mina absoluta favoriter:

http://www.youtube.com/watch?v=FKCnHWas3HQ

Jag är nu beredd att överlämna målet till läsaren men vill avsluta min bevisföring med ytterligare ett exempel. Cilla Black har ju en pipa som man inte tar fel på. En smula kall i mina öron om man jämför med Petulas, men ändå – en god förvaltare av schlagertraditionen. Eller hur? Och är hon inte porträttlik Margot Wallström?

http://www.youtube.com/watch?v=_T_XzZSfvio

Slut för idag, men schlagerna hittar du överallt i sextiotalsmusiken. Elvis? Oh yes! Beatles? Oh yes! Leta och du skall finna, som det står i Skriften.

Lars

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0