Spencer Davis Group lever!
Vad vore Uppsala utan Katalin - den fantastiska musikpuben?!
Måndagen den 1 juni kom ännu en påminnelse om att stället bakom centralstationen vet hur verksamheten ska skötas. Då äntrade nämligen Spencer Davis Group scenen. OK, utan Stevie Winwood, men bandet överträffade de kanske inte så högt ställda förväntningarna med marginal.
Öppningsspåret Somebody Help me visade att Spencer själv inte alls är så pjåkig sångare. På scenen fanns också Eddie Hardin som gick med när Winwood lämnade 1967. Han såg märkligt ung ut vilket dock inte kan sägas om basisten och gitarristen vars utseende man glömde när de visade sin vara synnerligen kapabla musikanter. Basmannen levererade ett solonummer som var bland det häftigaste jag hört från en basist och gitarristen visade sig i Every Little Bit Hurts vara en bra sångare.
Ingen av de gamla hitsen missades och även flera övriga nummer var hörvärda. Nu ska väl medges att allt inte var på topp, t ex ett par bleka Berry-covers, men sammantaget blev det en trevlig kväll för oss med ett mysigt, anspråkslöst band som visade att gammal hederlig 60-talsrock håller!
Per
Måndagen den 1 juni kom ännu en påminnelse om att stället bakom centralstationen vet hur verksamheten ska skötas. Då äntrade nämligen Spencer Davis Group scenen. OK, utan Stevie Winwood, men bandet överträffade de kanske inte så högt ställda förväntningarna med marginal.
Öppningsspåret Somebody Help me visade att Spencer själv inte alls är så pjåkig sångare. På scenen fanns också Eddie Hardin som gick med när Winwood lämnade 1967. Han såg märkligt ung ut vilket dock inte kan sägas om basisten och gitarristen vars utseende man glömde när de visade sin vara synnerligen kapabla musikanter. Basmannen levererade ett solonummer som var bland det häftigaste jag hört från en basist och gitarristen visade sig i Every Little Bit Hurts vara en bra sångare.
Ingen av de gamla hitsen missades och även flera övriga nummer var hörvärda. Nu ska väl medges att allt inte var på topp, t ex ett par bleka Berry-covers, men sammantaget blev det en trevlig kväll för oss med ett mysigt, anspråkslöst band som visade att gammal hederlig 60-talsrock håller!
Per
Kommentarer
Trackback
