perolarssextiotal

1969 hade skivbolaget Tamla-Motown ett otroligt framgångsrikt decennium bakom sig. Nu gick det lite trögare. Stora namn som Surpremes och Four Tops hade givit sitt bästa och ingen visste att Stevie Wonder och Marvin Gaye snart skulle komma igen så storstilat. Det var väl bara Temptations som just då kändes riktigt pålitiga bland stallets alla fina artister och grupper.

Men precis innan decenniet övergick i sjuttiotal kom en brödrakvintett från Gary, Indiana och visade att Barry Gordys fantastiska skivbolag hade fler megahits att ge. I Want you Back blev etta direkt och följdes av ytterligare tre ettor på raken. Den sista av dom, I´ll Be There, blev Motowns mest sålda singel. En otrolig ballad.

Att Jackson 5  handlade om en äkta brödrakvintett var nästan sensationellt nog. Ännu mer att det var lillbrorsan, 11-årige Michael, som sjöng första stämman. Han sjöng enormt bra. Att en så ung kille kunde sjunga så bra var så orealistiskt att man knappt trodde det var sant. Och låtarna var kanonbra. De fångade på något sätt essensen i sextiotalets popmusik, tempo, glädje, finess.

Den här bloggsidan handlar om sextiotalet och dess musik. När man tänker på Michael Jackson är det rätt OK. Då behöver man inte orda över hans märkliga leverne som "vuxen". Men jag kan inte låta bli att skriva att "Thriller" är ett fantastiskt album och att det är trist att en artist som sålt ut 47 konserter i London på ett par timmar inte kan genomföra dom.

Per