God Jul!
Visst är det jul. Och visst kan man lyssna på julmusik, traditionell eller i någon modernare tappning. Men för mig finns det ingen platta som representerar julen så starkt som ”With the Beatles”. Närhelst jag hör Lennons slå det feta inledande Am på sin Rickenbacker i ”It won´t be long” så är det julafton oavsett vad almanackan säger. Javisst var den en julklapp. Jag har den fortfarande kvar, även om jag numera nöjer mej med att lyssna på CD-n. Men på julafton skall vinylen fram (och här inser jag med obehaglig klarsyn vilken kuf jag är). Men skit samma…..
Låten som sådan är en liten luring. Refräng i moll och vers i dur. Långt stick. Enkel på ytan men med ett visst djup. Och Lennon vitsar förstås med orden belong och be long. Ian McDonald skriver i sin annars så förträffliga bok ”The Beatles inspelningar från sextiotalet” att han tycker sig höra att Lennon låtit sig inspireras av just ”The Locomotion” som jag skrev om häromveckan. Jag hör väl inte det lika tydligt och dessutom är jag osäker om det är som han skriver att det är Lennon som sjunger dubblerat. Jag undrar om det inte är en av de sällsynta duetterna mellan George och John. Fast nu lyssnade jag igen och blev osäker. Döm själv:
http://www.youtube.com/watch?v=dcbL6OBT6Zc
Plattan som sådan kommer väl aldrig att placeras av någon bland Beatles bästa. Harrison gjorde entré som låtskrivare med ”Don´t bother me” och det var väl inte den bästa debut man sett. Eller hört. Beatles hade här på allvar upptäckt Motown och visade det med ett par rätt lyckade covers om man inte lyssnar på originalen parallellt.
“I wanna be your man” tillhör de bättre låtarna men lyssnar man på inspelningen med Stones så hör man att Bill Wyman´s bas kör brallorna av Paul McCartney´s. Man säjer att Paul uppfann den vandrande basen, men här blev han i alla fall frånsprungen.
Ojdå, här pladdrar jag. Detta är ju en God Jul-blogg! Så det gäller förstås att finna den ultimata jullåten.
Inte Phil Spector. Och inte Bob Dylan! Absolut inte Bob Dylan! Utan den bästa, förstås – Happy Christmas (War is over). Lennons produktion efter Beatles har en tendens att bli rent ut sagt (inklusive Imagine) tråkig. Musikaliskt bättre än McCartney, men präglad av pretentiös politisk korrekthet, parad med en minst sagt flummig samhällsanalys modell ”Det blir bättre om alla låter håret växa, röker på och är snälla mot varandra”. Men här – i denna låt - lyckas han navigera mellan blindskären. Texten är väl minst sagt tidstypisk och melodin nästan sockersöt men ändå får han till det. Kanske är det hans röst? Kanske den fantastiska kören? Bjällrorna? Ono? Kanske mixen av allt detta? Vet inte. Till det får han det i alla fall. Nästan en julpsalm. Av bästa sort.
Men ”War is over”? Tjena Lennon…………………
Trots det en riktigt Gud Jul till dig som läser!
http://www.youtube.com/watch?v=hb2YSAVHmIE
Lars
Min kommentar blir naturligtvis:
GOD JUL till Lars och alla läsare!
(Jaså, det blev ingen Spector-utläggning. Men så klart; överraskning är alltid kul. Jag tror jag kommer att försöka på fredag. Vänta och se!)
Per
With the Beatles är min stora favorit! Men nu till en helt anna sak: Under en längre tid har jag debatterat mend en musikvän kring debuten av Crodsy, Stills, Nash (and Young) som ju var på Woodstock lördagen den 16/8 1969. Jag har länge hävdat att Young inte var med då (C,S&N sjöng bl.a. Blackbird) Dock står på flera ställen på nätet att dom 4 var med. I går såg jag Woodstock dokumentären och där är inte Young med! Vad är er uppfattning? Jag hävdar att Young kom med C, S & N först månaden efter Woodstock
Anders: Tack för inlägget. Neil Young var med på Woodstock. Det var deras andra spelning som kvartett. De gjorde bla tre låtar av Young, inkl Sea of Madness som släpptes på LPn Woodstock 2 1970. Neil vägrade dock att låta sig fotograferas av någon anledning.
Jag rekommenderar Woodstock-boxen som kom i höstas.
Per
