perolarssextiotal

Leden glesnar bland vår ungdoms hjältar. Nu var det Tina Turners tur när hennes nummer kom upp. En av de riktigt stora som hade en karriär som sträckte sig från sent femtiotal till nära nog dags datum. Och hon levde inte bara på att återanvända gamla hits, utan var i en ständig förnyelseprocess som kanske hade sin höjdpunkt med låtar som Private Dancer och What´s love gotta do with it?. Vad vi minns bäst av henne är kanske den otroliga energi hon ständigt utstrålade på scen. Rutin tycktes för henne vara ett okänt begrepp.

Anna Mae Bollock, som hon hette, började, som så många andra svarta artister från södern i kyrkokör. Familjen var inte fattig, men fadern var uppenbarligen ett svin vilket ledde till att hennes mamma, när Tina var elva, helt enkelt flydde fältet och lämnade familjen. Efter att ha bott hos sina morföräldrar återförenades Tina med sin mor i St Louis när hon var sexton år. Hon började frekventera nattklubbar och mötte då Ike som spelade med sitt band Kings Of Rhythm. Hon sjöng med gruppen en kväll och resten är historia.

Skivdebuten kom 1958 under namnet Little Anne med Doo Wop-inspirerade låten Boxtop.

https://www.youtube.com/watch?v=t_4G12KJ9EU

Ike ”döpte om” henne till Tina Turner och var dessutom fräck nog att ta ett patent på namnet, beredd att ersätta henne med en ny Tina om han skulle tycka det var lämpligt. Relationen med Ike var, som bekant, mycket olycklig med mycket våld och misshandel, men det musikaliska samarbetet fortsatte och hon uppträdde för första gången med sitt nya namn på singeln A Fool In Love 1960. Låten skrev egentligen Ike till sångaren Art Lassiter men som inte dök upp i studion när skivan skulle spelas in. Eftersom studiotiden var betald och Tina var på plats för att köra så fick hon ta över sången med Ikes tanke att senare radera hennes sång och ersätta den med Arts. Slumpen gjorde emellertid att inspelningen nådde chefen på Sue Records som förstod Tinas storhet och köpte rättigheterna till inspelningen. Detta blev Sue Records charmad av. Undra på det!

https://www.youtube.com/watch?v=FwaxT7zL7kA

Låten fick bra placeringar på listorna och snart var Ike & Tina Turner Revue ett faktum. De levererade ett antal låtar som var sådär lagom framgångsrika och turnerade flitigt. Tina fick dessutom framgångar som soloartist då hon framträdde på Shindig och American Bandstand, bägge populära TV-shower. Tinas första singel som soloartist var denna.

https://www.youtube.com/watch?v=zYlwAffvISA

Men det stora genombrottet skulle vänta på sig ända till Phil Spector såg en av deras shower på en klubb på Sunset Strip. Det var början på ett mycket framgångsrikt samarbete som skulle resultera i så många hits. En av de mest minnesvärda och framgångsrika var förstås denna som kom 1966 på Spectors skivmärke. Efter det var rockscenen för alltid förändrad.

Thank you for the music Tina.

https://www.youtube.com/watch?v=uj0wPrN_Y_4

Lars

Hur många böcker om och av The Beatles behöver man? Oklart, men jag har i vart fall utökat min redan ganska digra samling med ytterligare en. Och inte vilken som helst – tre kilo av Paul McCarneys och Paul Mulddons ”Texterna:ett självporträtt”.

I bokens förord skriver Paul att han aldrig fört dagbok, men att hans låtar fyller ungefär samma situation. Så här finns hans kommentarer om tillblivelsen av alla låtar han givit ut som medlem i Beatles, egna skivor och Wings. Jag har inte kommit så långt än men hans kommentarer är roliga och intressanta och då och då dyker det upp något jag inte kände till.

Boken är inte kronologiskt ordnad, utan låtarna behandlas, på gott och ont, i bokstavsordning. Bra om man använder boken lexikaliskt vilket gör det lätt att hitta den låt man söker, men sämre om man vill läsa den som den dagbok han utger den vara. Dessvärre övervägarna nackdelarna fördelarna och boken skulle dessutom vunnit på att dela upp den i avsnitt med Beatles, singelplattor och Wings-utgivningarna vilket ju också bidragit till dagbokskänslan. Nå, den tycks ändå vara värd den tusenlapp den kostade. Här kommer några av de första låtarna som behandlas.

All my loving.

Den kom till under en paketturné och när han satt och dåsade i turnébussen så dök textraden ”Close your eyes” upp i hans huvud. Den har tillskrivits hans saknad efter Jane Ascher som han dejtade, men enlig honom själv så omfattade saknaden inte bara henne utan också familj och vänner. Det som, enligt honom själv, står ut mest med låten är det sent tillagda triolspelet som John bidrog med och som Paul tycker gav en känsla av rörelse. Låten är emellertid gjord på piano och inte gitarr. Han fångar upp brevtraditionen från Fats Wallers ”I`m gonna sit right down and write myself a letter” och inte minst deras egna ”Ps I love you”. Här kommer den:

https://www.youtube.com/watch?v=pOxAqhTaXzw

And I love her

Beatles hade precis flyttat till London och Brian Epstein hade ordnat en lägenhet till Paul, men som denne tyckte var alldeles för sofistikerad för honom och flyttade istället in i ett litet gästrum hos familjen Ascher. Familjen var musikaliskt och konstnärligt intresserad och Paul trivdes som fisken i vattnet inte minst för närheten till flickvännen Jane och hennes bror och Pauls kompis Peter. Han fick ihop låten – till Jane – och tog med den till studion. Alla blev förtjusta i den men George Martin sa något om att den behövde ett intro och Paul skriver att det tog snarare sekunder än minuter för Harrison att få ihop det. De satte också lite färg på den med lite oväntade tonartshöjningar och sedan var det lilla mästerverket klart.

https://www.youtube.com/watch?v=9_c2XZd9mMo

Another day

Nästa låt kommer från Pauls självbetitlade album från 1971. Han liknar låten vid Eleanor Rigby på det sättet att han ville skildra vardagslivet hos någon vanlig person. Här är det emellertid lite mer diskbänksrealism och leder, för mig, snarare till She´s leaving home”. Den är ett medvetet försök att skriva en hit och det gick ju bra. Tvåa på engelska singellistan och femmapå Billboard.

https://www.youtube.com/watch?v=hFzEA7ZAfZQ

Det finns skäl att återkomma till boken och det ska jag göra.

Lars

Det finns grupper och artister som man kommer ihåg, så där lite i skymundan. Det står en eller ett par plattor i samlingen och samlar damm. Man tänker på dom ibland. Men det finns också artister och grupper som man nästan hoppar till lite när man hittar dom bland skivorna.

Al Stewart hör till den kategorin. Jag gissar att du som läser kommer inte heller riktigt ihåg om du minns honom. Jag upptäckte ett par LP med honom och minns en riktigt bra låt som jag hade på ett rullband. Måste ha varit ”Pop 69”. Om jag rätt minns var det sista året som serien ”Pop 63-9” sändes i P3. Signaturen var Inledningen på Beatles It´s All Too Much vill jag komma ihåg. Kan det ha varit Kaj Kindvall som redan då var inne i studion?? Vad jag säkert mindes var låten In Brooklyn.

(178) In Brooklyn - YouTube

Man kan undra varför detta inte blev en hit. Svaret är enkelt: Den gavs aldrig ut som singel! Typiskt de duktiga i SR som hade vett att spela den

Den var från Als andra LP, den fina Love Chronicles som kom 1969. Jimmy Page och Richard Thompson spelar på den. Titellåten är ett långt epos på 18 minuter som kanske inte riktigt passar här. Men plattas andra sida börjar med en annan mysig låt.

(178) You Should Have Listened to Al - YouTube

Al (eg Alister Ian) Stewart föddes 1945 i Skottland men flyttade tidigt till England där han LP-debuterade 1967. Han delade lägenhet med självaste Paul Simon när denne besökte landet innan han slog igenom. Wikipedia berättar också att han kände Yoko Ono innan John (Tänk OM det hade blivit något där, då hade pophistorien blivit annorlunda – kanske ännu bättre rent av???)

Nej, det gick inte direkt spikrakt uppåt på listorna för Al men han kämpade på. Han det gör faktiskt det ännu med numera 19 LP på meritlistan, den senaste 2009. Det som räknas som hans största tid var ett par år i sjuttiotalets mitt när han gjorde de sköna LP-skivorna Modern Times och Year of the Cat. Ok, det är utanför bloggens tidsram men det är samma kille.

Titellåten från den andra av dessa LP är en riktig pärla

(178) Al Stewart - Year of the Cat (Official Audio) - YouTube

Den kom på åttondeplats i USA. England smög den bara in till 31 plats. faktiskt Stewarts enda låt på Englandslistan. Konstigt. Al kom 7a i USA med en låt från nästa LP. För att göra bilden av honom mer komplett tar vi med

(178) Al Stewart - Time Passages (Official Audio) - YouTube

Som sagt, Al Stewart har inte lagt av trots att pensionsåldern uppnåddes för många år sedan. Så sent som förra året turnerade han i hemlandet.

I min värld är han ännu en av de där många någonstans i pophistoriens marginal som är kul att återupptäcka. Just dessa udda namn gör historien så fantastisk. Det lönar sig att leta även mindre lända hjältar!

Per