perolarssextiotal

Blott 17-årige Richie Valens hade knappats hunnit bli ett namn innan han gick bort men trots sin ålder och minimala karriär är han den som, efter Buddy Holly, mest blivit ihågkommen av de som avled den 3 februari 1959.

Han föddes som Richard Steven Valenzuela nära Los Angeles den 13 maj 1941. Föräldrarna var invandrare från Mexico. Hans pappa, som dog när Richie bara var 11, uppmuntrade hans musikaliska intresse. Richie var så sugen att spela gitarr att han lärde sig som högerhänt fast han var vänsterhänt. Det handlade till stor del om sk Chicano musik, vilket alltså att rock ´n´roll blandad med latinamerikanska rytmer.

Han kom med i en grupp som 16-åring och blev sångare. Där upptäcktes han och fick skivkontrakt. Sommaren 1958 kom första skivan, en mindre hit på en gång.

https://www.youtube.com/watch?v=oHQ8wI6BlVE

Come on, Let´s Go har ju alla kännetecken en klassisk rockare ska ha. I England gjorde Tommy Steele en cover. Men Valens, som blev hans ganska självklara artistnamn, lyckades inte få in den på topp 40. Men det gjorde han med besked med nästa singel. Andraplstsen för, Donna. Här kan vi verkligen snacka klassiker.

https://www.youtube.com/watch?v=HMcHbh6HBDk

Donna kom tvåa på listan. Åter var det en cover som slog i England, denna gång av Marty Wilde. I Sverige minns vi Hep Stars senare inspelning.

Men det är baksidan av Donna som är Valens mest kända låt. DJs började spela den och den klättrade upp till 22a plats. Nej, man måste inte komma högt på listan för att bli en klassiker. Men 1987 blev den titeln på en film om Riches korta liv.

https://www.youtube.com/watch?v=Jp6j5HJ-Cok

I spelas låten av Los Lobos i en scen när Richies halvbror drar in honom i en bordell. Men Richie hänger inte med utan tar fram gitarren istället. Nu är ju Los Lobos version så lysande att den kommer här.

https://www.youtube.com/watch?v=nLAWPrCUQQ0

Frågan är om rockhistorien kan visa upp någon annan som på så kort tid, med ett så litet skivutbud, lyckades göra sig ett så pass stort namn. Hans enda LP kom ut strax efter flygkraschen den 3 februari 1959. Från den plockades ytterligare singlar men några större hits blev det inte.

Det är svårt att riktigt höra de Mexikanska influenserna i hans musik, som egentligen var ”bara” högklassig rock ´n´ roll. Men Richie Valens ägde en stark stämma och inte minst genom sin ålder bidrog han starkt till den tidiga rockmusikens ungdomsprofil.  

Per

Ja, detta inlägg får mer karaktären av en betraktelse än ett vanligt inlägg. På sin plats eftersom det landar lagom till Påsken och då ska det ju vara lite finare.

Jag är gammal nog att veta hur det fornt var för barn på Långfredag. I vart fall för mig. Mina föräldrar var inte mer praktiserande kristna än att jag minns några skitkalla julottor, men det fanns ett slags grundvärde i att man inte skulle utmana ödet bara om det fanns en straffande Gud. Så att man skulle ha tråkigt på Långfredag var påkallat på ett ”för säkerhets skull-tänkande” och ”vad ska grannarna säga”. Så vattenkammad, lite uppklädd och helst lite dyster till sinnes skulle den oändliga dagen genomlevas.

Först sommaren 1969 upphörde förbudet mot ”offentliga tillställningar” såsom ”biografvisningar” men innan dess hade SUU tagit lagen i egna händer med sina egna danstillställningar. Rötterna finns i Kungliga Förordningar från 1700-talet som stadgar att sön- och helgdagar ”måtte [bara] användas i det vid deras stiftelse påsyftade ändamål, som är den Högstes lof och dyrkan”. Typ.

Nå femtiotalet kvarlevande normer försvann rätt tidigt på sextiotalet under inflytande av den framväxande ungdomskulturen till glädje och båtnad för oss som då lämnat barndomen och inträtt i ungdomen.

Nå, allt detta är nu bakom oss. Återstår för mig att hitta ett par låtar med påsk-tema, vilket inte är det lättaste givet att påsken inte alltför ofta inspirerade kompositörer och textförfattare, but here goes nothing:

Påsken förknippas ju numera med djur, både kycklingar och – i ökande omfattning – med den lömske Påsk-haren vars främsta uppgift här i livet tycks vara att gömma ägg (sic) för oskyldiga barn. Johan Glans har ju i sin monolog odödliggjort kopplingen mellan korsfästelse och dessa djur. Så det känns naturligt med en sång som, i vart fall nämner haren, typ ”Hare, Hare”. Låten handlar till och med om två harar varav den ene i vart fall tycks heta Rama (min enda ursäkt är att jag är uppvuxen i Göteborg).

https://www.youtube.com/watch?v=swje_zoG1mU

Efter denna lite krampaktiga koppling så kommer nästa. Kycklingar. Vem i hela fridens dar skriver om kycklingar. ”Chicks” i betydelsen damer, möjligen, men jag tar ett större grepp och hela hönshuset. Långlivade Chicken Schack, som jag inte tro att vi skrivit om tidigare (?) kunde i sina bästa stunder, leverera en leverera en kylig, blänkande bluesig soul. Detta mitt påstående styrker jag med att lägga upp nästa låt som alla bluesband lirade, men få med den silverskimrande närhet som Hönshuset.

https://www.youtube.com/watch?v=Ohx9Ve7-GS0   

Ägg då? Hrm! I ”I´m the walrus” ställs ju frågan ”What´s an eggman” och det är väl ingen hemlighet Att Pauls ”Yesterday” hade arbetsnamnet ”Scarmbled eggs” innan den blev textsatt. Att plocka in Norman Greens ”The eggplant that ate Chickago” är väl att rent av göra våld på språket.

Nej, det får bli country. En traditionell sång framförd av en katt. Med mössa. Alltför sällan spelad. Till din förnöjelse. Även om den just handlar om inte ägg, Äsh du fattar när du hör den.

https://www.youtube.com/watch?v=Aam_DjmAjxA

Glad Påsk!

Lars

Så sjöng Don McLean i en låt som blev en stor hit 1972 och som vi minns. Den är suveränt bra men  den är mer ihågkommen för vad den handlar om. Den handlar om det som hände den 3 februari 1959. Morgonen då ett flygplan kraschade i norra USA. Det var snö, det var kallt. Samtliga ombordvarande omkom. Det var Buddy Holly, JP Richardsson (The Big Popper), Rickie Valens och Roger Peterson.

Den sistnämnde var en ung, oerfaren pilot som fått det hedersamma uppdraget att flyga tre av den tidens mest spännande rockartister från Mason City, Iowa till Fargo, Nord-Dakota. Klockan var ett på morgonen. De tre artisterna skulle uppträda i Moorhead, Minnesota på kvällen och var glada över att de slapp åka i den kalla, dragiga turnébussen.

11 dagar tidigare hade turnén startat som gick under namnet The Winter Dance party. Buddy Holly, Richie Valens, The Big Bopper, Dion & the Belmonts och Frankie Sardo var de artister som åkte runt i Norra mellanvästern. Det var en del av staterna som inte haft så mycket rockartistbesök så publiken var entusiastisk.

Men det var långa avstånd mellan spelplatserna och arrangören hade inte lagt upp ett snällt schema. Rockshower var inte lika inkomstbringande som de hade varit ett par år tidigare. Därför hade man inte råd med så många medhjälpare – roddare – som man borde haft. Artisterna fick hjälpa till att lasta in och ut ur bilarna. Minst lika illa var att man inte hade råd till bättre än begagnade bussar. Det betydde att värmen inte var något vidare i dom. Katastrofalt för de som skulle åka åtskilliga tiotals mil varje dag i den smällkalla vintern. ”The Winter Dance Party” fick snabbt ett nytt namn: ”The Tour From Hell”. 

Den 1 februari hade de spelat i Duluth, Minnesota. I publiken fanns en viss Bob Dylan, som senare under våren skulle fylla 17 år. I sitt brev till Nobelstiftelsen 58 år senare minns Bob att Buddy hade tittat honom rakt i ögonen vilket hade givit honom rysningar.

Dagen därpå var det meningen att musikerna skulle få vila men arrangören ville krama ut alla pengar som gick att få och ringde från New York att det blir en spelning i Clear Lake, Iowa. 60 mil därifrån. Buddy Holly var inte den ende som började fundera på att annat sätt att förflytta sig på. När de var framme var svettlukten från kläderna påtaglig och det fanns inte tid att fixa tvätt. Buddy och hans kompmusiker Waylon Jennings och Tommy Allsup började undersöka möjligheten att flyga till nästa spelning.

JP Richardson fick nys om saken. Han övertalade Jennings att avstå sin plats. JP var storväxt och hade svårt att sitta skönt i bussen. Dessutom hade han dragit på sig en förkylning. Richie Valens fick också höra vad som var på gång och övertalade Allsup att singla slant om platsen. Richie vann slantsinglingen.

Väderleksförhållandena var inte perfekta men OK för en flygning. Men pilot Peterson hade missat rapporten om att det skulle komma snö och dimma. Strax före kl 1 efter midnatt lyfte planet med de fyra ombord. Det dröjde bara ett kort tag så störtade planet i 170 km/tim i en snötäckt åker. Flygplanskroppen kanade en halv kilometer från nedslagsplatsen och stannade mot ett stängsel. De tre artisterna kastades ut och dog omedelbart liksom piloten som satt fast i planet.

Redan dagen därpå började den fruktansvärda nyheten spridas att rockmusiken förlorat ett av sina största namn. Man trodde först att det var hans kompband som avlidit samtidigt eftersom Buddy hade Tommy Allsups plånbok i fickan. Snart visste man dock att det var andra affischnamn som förolyckats.

Det var början på ett år som blev tufft för rockmusiken. Snart skulle Chuck Berry åka i fängelse för att ha skjutsat en ung tjej över en delstatsgräns och Jerry Lee Lewis skandaliseras för att han gift sig med en lite för ung böna. De som i många år avskytt den nya musiken som så fräckt utmanade gamla värderingar kände luft under vingarna.

Jag tänkte i några blogginlägg berätta mer om de namn som deltog i The Winter Dance party.. Frankie Sardo lämnar jag. Det är inte ett namn som vi minns. Men de andra fyra tillhör de som bidrog starkt till att göra femtiotalets rock något vi aldrig kommer att sluta älska. En kille som fick hoppa in i turnépaketet efter Buddy Holly är också värd att uppmärksamma.

Så här sjunger Don McLean i låten som är inläggets titel.

https://www.youtube.com/watch?v=uAsV5-Hv-7U

Per