perolarssextiotal

Ingen läsare har missat att bloggen fyllt hela tio år. Med detta, sjätte, inlägg avslutar vi vår serie jubileumsartiklar som fokuserat på våra egna listor. De två senaste var alltså bästa låtar. Här våra kommentarer.

Per om Lars tio-i-topp.

1. She loves you – The Beatles

2. A whiter shade of pale – Procul Harum

3. I want you – Bob Dylan

4. The Locomotion – Little Eva

5. Good vibrations – The Bech Boys

6. Sympathy for the devil – Rolling Stones

7. You really got me – The Kinks

8. Penny Lane – The Beatles

9. Green Tambourine – Lemon Pipers

10. Stuck on you – Elvis Presley

Vi har båda med Good Vibrations som alltså enligt vår gemensamma bedömning blir bäst. Här behövs inget tillägg till våra respektive kommentarer. Sedan skiljer det sig. Lars bägge Beatlesval är enligt mig gruppens två bästa låtar som väl representerar gruppens två perioder. Vi har skrivit så mycket om the Fab Four att det inte blir mer här. Denna gång.

Att Whiter Shade of Pale är en klassiker håller jag helt med om. Jag gillar också valet av You Really got me. Där kan man också snacka klassiker. Liksom The Locomotion, ännu en pärla från Brill Building-stallet.

Men där är det dock slut på instämmanden från mig. Sympathy for the Devil är tung och stor som låt men Stones har toppat den med andra. Det gäller ännu mer I Want You som i mina öron låter alltför simpel för att vara Bob.

Återstår så två låtar. Vad hade hänt utan Elvis? frågar Lars. Bra fråga men Stuck on you har väl minst 30 före i listan över hans bästa. Green Tambourine?? Jag säger bara: Stolpskott! Sorry, Lars, där kom du bra snett.

Per

Lars om Pers tio-i-topp

1. Be My Baby – Ronettes.

 2. Good Vibrations – Beach Boys

 3. I´m Alive – Hollies

 4. Eight Miles High – Byrds

 5. Tracks of my Tears – Miracles

 6. You did´nt Have to Be so Nice – Lovin Spoonful

 7. Reach Out I´ll be There – Four Tops

 8. Tell Her No - Zombies

 9. Pretty Woman – Roy Orbison

 10. Wonderful Land – Shadows

Good Vibrations är den enda låst som vi bägge har på listan. Det säger en del om den låten. Ronettes hit har jag inget emot om man vill ha med en musikvägg-låt. Pers val av Hollies kan jag instämma i som deras bästa även om den inte tog sig in på min lista. Pers Byrds-låt har svåra konkurrenter, men inte så starka att jag kommer att ligga sömnlös över Pers val.

Miracles är en smula för sockersöt för min smak, men jag hurrar för Lovin´ Spoonful. Zombies övervägde jag också, men då med ett mer konservativt val av ”She´s not there”. Roy Orbison platsar definitivt. Han klarar balansen mellan crooning och pekoral. Mer ute på hal is i detta avseende är Four Tops som nog inte fått in någon fot på min lista.

Wonderful land tycks vara en favorit för Shadows-fans och för all del. Jag känner en handfull personer som ska ha den på sin begravning. På min ska ”Albatross” spelas.

Tack för en spännande lista, Per!  

Nu lägger vi detta jubileum till handlingarna. Nya inlägg varje vecka, som vanligt att vänta i denna spalt. Mot 20-årsjubiléet!

Per o Lars

Glad Midsommar käre läsare! Men nu ska vi inte utveckla den saken. Förra veckan listade Lars sina tio bästa. Här kommer min. Denna lista är en blandning av egna favoriter och låtar som jag bedömer konstnärligt högtstående. Under bubblar många tiotals nästan lika bra låtar.

1.Be My Baby – Ronettes.

Jo, den ÄR bäst. Den genialiska melodin. Så enkel. De trånande rösterna. Det överväldigande arrangemanget med Spectors unika produktion. Och så det där oöverträffade trumintrot.

https://www.youtube.com/watch?v=ZV5tgZlTEkQ

2. Good Vibrations – Beach Boys

Sextiotalpopens konstnärliga höjdpunkt. Ett arrangemang som på något sätt har absolut ALLT. Många instrument och stämmor men precis rätt antal och med varenda detalj perfekt. 

https://www.youtube.com/watch?v=mdt0SOqPJcg

3 I´m Alive – Hollies

Spelade den i vår jubileumsseries inledning. Sextiotalets ungdomliga livsglädje har aldrig illustrerats bättre. Smattrande trummor inleder före energisk bas o gitarrer. Stämsång av högsta klass.

https://www.youtube.com/watch?v=qVJ0jGC_0tU

4 Eight Miles High – Byrds

Coltranelån. Missförstådd text. Har alltid varit svag för Byrds röster och stämsång. Och så de där underbara Rickenbacker-tolvorna.

https://www.youtube.com/watch?v=J74ttSR8lEg

5 Tracks of my Tears – Miracles

Mer känslosam ballad finns inte. Sällan har en text känts så stark.

https://www.youtube.com/watch?v=d03Oo8jHoTA

6 You did´nt Have to Be so Nice – Lovin Spoonful

Sebastians röst och autoharpan (tyvärr inte med i klippet här) ger ju bara dom en underbar stämning. Melodi som knäcker det mesta.

https://www.youtube.com/watch?v=YpZI8biFsn8

7 Reach Out I´ll be There – Four Tops

En bra soulröst är alltid något extra. Levi Stubbs var tidig idol. Drivet i basen och de andra instrumenten. Tamla Motown gjorde nästan alltid läckra arr.

https://www.youtube.com/watch?v=2EaflX0MWRo

8 Tell Her No - Zombies

Colin Blunstones röst räcker nästan som motivering. Det lite jazziga stinget stack ut 1965 och melodin är avig. Men det är ju det som gör den så härlig!

https://www.youtube.com/watch?v=43on86AmOw8

9 Pretty Woman – Roy Orbison

Denna röst måste med på listan. Här är Roy poppigare är annars men bara gitarrintrot är klassiskt.

https://www.youtube.com/watch?v=Ikweq0THs88

10 Wonderful Land – Shadows

Beskrev den i UNT för länge sedan som ”Rockens nationalsång”. Det håller. Ska spelas på min begravning. ´Nuff Said.

https://www.youtube.com/watch?v=vDqaFnFELz8

Ha det nu skönt i sommaren. Men missa inte nästa veckas inlägg där vi  avslutar denna jubileumsserie med att kommentera varandras listor. Då får ni veta vad jag tycker om Lars lista och vise versa. Har DU synpunkter? Vänta inte!

Per

Vårt 10-årsjubileumfirande fortsätter! Förra veckan (se nedan) presenterade Lars sin lista med 10 bästa LP. Han kommenterade också den LP-lista som jag presenterade i nio olika inlägg från augusti 2013 till april 2014. Jag ska här inte kommentera hans kommentarer på min lista  – som jag i mycket kan dela – utan ger synpunkter på hans lista.

1.   Beatles: Stg Pepper

Vi har båda Beatles i topp och jag protesterar inte mot Lars val. Hade länge lite svårt för den här plattan, som egentligen inte har någon riktig topp-låt, men den har bara växt och växt. Som helhet är den svåröverträffad.

2.       Dylan: Blonde on Blonde

Ännu en klassiker, minst sagt. Har aldrig gillat Dylan så pass att han kommer med på min egen lista men skulle han göra det ligger denna platta bäst till. Historiens första dubbel-LP har det sagts. Många av Bobs bästa låtar. Den här blev snabbt min egen favorit, One of Us Must Know:

https://www.youtube.com/watch?v=Bq-bNR-z7Nk

3.       Beatles: Rubber Soul

Vi har båda två Beatles-LP med och skulle säkert kunna ta med en tredje. Denna är med på båda listorna. Kvartettens fulländning av Merseybeat-soundet innan man tog klivet vidare med Revolver. Beatles har rensat rejält på You Tube men till min lycka fanns den egna favoritlåten där, Nowwhere Man

https://www.youtube.com/watch?v=8scSwaKbE64

4.       Rolling Stones: Aftermath

Självklart ska vi båda ha med Stones. Visst tyckte jag också om den här men med tiden har den känts lite väl poppig för att vara Stones. Därav mitt annorlunda val.

5.       Velvet Underground: Velvet Underground & Nico

Oj! Lars överraskar med en grupp som jag inte tror att vi skrivit om på våra 10 år! Detta är i sanning en klassiker, med på ”alla” experters listor. VU föregick ju punken och kom med en svart socialrealism som vidgade gränserna för vad popmusik kunde vara. För personliga del har jag tyckt att gruppen var väl seg och mörk men spännande ÄR dom!

6.       Mamas & Papas: If you Could believe your Eyes and Ears

Hoppsan! Här spelar Lars ut en riktig överraskning! Har aldrig sett den på någon lista men visst gillade jag också kvartetten och har kvar skivorna sedan dess. Hörde den här LPn häromdagen. Sångarrangemangen är ursnygga men det finns några halvbleka spår. Dessutom förskräcklig steroemix! Mama Cass är dock definitivt en oförtjänt bortglömd sångerska. Hör här bara hur hon levererar I Call Your Name:

https://www.youtube.com/watch?v=HprdvsYeCIg

7.       The Doors: The Doors

Javisst Lars; det ÄR en fantastiskt bra LP. Om Morrison Hotel ändå är bättre kan vi bråka om men en LP som börjar med Break on Through kan man ju bara kapitulera inför. Skulle det inte räcka så finns också Light my Fire på LPn…

https://www.youtube.com/watch?v=-r679Hhs9Zs

8.       The Who: Live at Leeds

Inspelad 1970. Lite fusk? Lars försvarar sig med att vi tänker oss musik fram till 1972 så OK, då. (Får mig att fundera över ett inlägg ”Best of 70-72”, vi får se). Detta ÄR historiens bästa live-platta och vassare än Jerry Lee som jag hade på min lista. Tvivlar på att bloggens läsare behöver mer text om den saken.

9.       The Surpremes: Where did our Love go

Här kan jag inte kommentera för, skamligt nog, den har jag inte hört. Eller, rättare sagt: Den ingick förmodligen i en stor Surpremesavdelning bland de 49 LP som jag tvingades fördela bland kamrater på resan från USA 1970 för att klara maxgränsen för bagage på planet. Tyckte inte att trion var så bra på LP så bara en, annan, platta finns kvar efter 70-talets rensningar. Skäms för det i dag.

10.   The Kinks: The Kinks

Om denna är vi ense, även vad gäller platsen. Lars skriver om en hittspäckad LP i sitt inlägg. Jag hade med den pga omslaget. Vilket som är det en snygg avslutning, även på Lars lista!

Käre läsare: Nu har Lars o jag presenterat de bästa LP-skivorna från den epok vi skrivit om i denna spalt under 10 år. 18 plattor som förgyllt och förgyller våra liv. Har du som läser en favorit som vi missat? Låt oss läsa i kommentarspalten!

Fler jubileumslistor i kommande inlägg. Om en vecka kommer Lars singel-lista. Jag säger bara: Go Lars, Go!

Per