Samlings-LP, del 3 – Zombies
Nja, medger redan i första meningen att här slirar jag lite på begreppet ”samlings-LP”. Kan erkänna att jag tagit med den för att jag gillar gruppen och vill gärna återkomma till dom här (se mars 2010 i arkivet till höger för att läsa mitt ”jag älskar” om gruppen).
The Zombies släppte en räcka underbara singlar men bara tre blev hits i någon egentligt mening. Genombrottet Shé s not There kom tvåa i USA hösten 1964. Att den bara kom 12a i England är nästan svårt att tro, så härlig, så klassisk den är
https://www.youtube.com/watch?v=CKBRc8zNQ30
Som uppföljare släppte gruppen Leave me be som försvann alldeles. För mig som ung entusiast blev den en favorit direkt när jag hörde den på den här plattan
https://www.youtube.com/watch?v=8y6lTDJLrcY
Jag lärde mig ackordföljden C, em, Fmaj, G6 på gitarren. Men när jag lyssnar 50 år senare verkar det vara fel. Nåväl, man kan inte lyckas jämt!
Den här plattan, ja. När den kom i vårt land 1966 med ett omslag som var fotat i Stockholm någonstans (en klasskompis var säker på att det var i Solna där han haft gympa) lanserades den inte som en samling utan helt enkelt som en andra LP från gruppen vars debut, Begin Here, hade lyckliggjort oss året innan. Vi kännare förstod dock att det var några av gruppens singlar med A- och B-sidor.
Men inte alla. Hur nu den som satte ihop skivan bar sig åt kan man undra eftersom gruppens nästa hit, i alla fall i USA, Tell Her No, inte är med. Som sagt, jag slirar lite här. Men eftersom fyra de efterföljande A-sidorna är med och resten av spåren är sex B-sidor tar jag mig friheten att kalla det för en samlings-LP.
Efter Tell Her No följde några konstiga år där gruppen släppte fler bra singlar men som inte slog vare sig hemma eller i USA. Men vi svenskar förstod bättre och röstade in den här på Tio-i-Topps tredje plats. Inte min egen favorit men en favorit-grupp!
https://www.youtube.com/watch?v=YaTY3rnduEI
Tyvärr togs inte nästa låt här in på den listan trots att den testades. Åter ganska "rak" pop för att vara Zombies men en personlig favorit
https://www.youtube.com/watch?v=R-hG15MhED8
Det som gör en bra samlingskiva bra är ju när bra, udda låtar, som just singelbaksidor, kommer med. Zombies unika musik var ofta närapå lika spännande när man vände på singeln. Den här låten öppnade bandet med när de spelade i Uppsala 2009.
https://www.youtube.com/watch?v=wsc10w8GqDs
Så kan jag bara inte låta bli att avsluta med den här pärlan. Lyssna på arret, jag lovar: det fanns i mitten av sextiotalet bara the Zombies som kunde göra en sådan låt:
https://www.youtube.com/watch?v=JAZN3-g3F4I
Zombies har återutgivits på många bra sätt så det finns ingen anledning att jaga just den här skivan, även om det fula omslaget i sig är ganska mycket att ha, kan jag tycka. Ser på nätet att man vill ha hela 3 200 kr för ett ex i begagnat skick. Tack o lov skriver inte vi den här bloggen för rika skivsamlare!
Men gärna om The Zombies!
Per
Svenska kompositörer 3
I ett tidigare inlägg skrev jag att jag sparade den bäste till sist på detta tema och att Benny Andersson över tid är den mest framstående i kompositörsgenren är förstås en självklarhet och han stod sig väl i konkurrensen redan under Hep Stars-tiden som ju är den intressanta för oss.
Benny Andersson trillade, som bekant, in i popvärlden från sitt tidigare engagemang i Elverkets Spelmanslag och denna fusion mellan pop och folkmusik var en del av hans musikskapande under hela hans senare karriär.
I Hep Stars kom han med redan 1964 och var alltså med redan från början av Hepparnas mycket framgångsrika karriär som dock inledningsvis bestod mest av covers för vilket också gruppen fick en hel del kritik då alltfler grupper börjat skriva eget material i Beatles tradition. Benny blev räddningen och en snabbt tillsnickrad ”No respons” gav prov på vad som komma skulle från detta geni. Entrén på Tio i Topp i september -65 gav kvitto hans talang.
https://www.youtube.com/watch?v=Z-lTtL3Ffs8
Framgång gav förstås den nymornade kompositören självförtroende och hans alster blev därmed ett inslag i gruppens repertoar och gav stora framgångar på listorna.
”No response” är väl inte direkt odödlig men stod sig väl i konkurrensen med vad som producerades av grupper som Tages och Mascots. Att den är både lite hejig och catchy är väl ingen som nekar till?
Nästa besök på listan blev än mer framgångsrikt. I mars -66 dånade ”Sunny girl” in och la i april beslag på topplatsen. Låten var lite ”osvensk” för den tiden. Det är visserligen en ballad men med lite menuett i själen. Tonartshöjningen och tempot lade den i gränssnittet mellan pop och dansband och Telstars fick mycket riktigt en mindre hit med ”Fröken Sunny Girl” med svensk text. Även om jag nog aldrig riktigt tog till mig låten som jag tycker är genomgående lite för ”mjuk” om uttrycket tillåts. Därmed saknar låten den spänning som en riktigt bra ballad ska ha. Att orgeln fick svara för sticket blev förstås en självklarhet men dynamiken hade vunnit på en smart brygga eller ett lite vasst gitarrsolo. För att du ska förstå vad jag menar lägger jag in ”Consolation” efter där man lyckades bättre i detta avseende. Men den är musikaliskt intrikat för sin tid och saknar långtifrån charm.
https://www.youtube.com/watch?v=NVJlcYJRBNw
https://www.youtube.com/watch?v=1usls2UrM-w
Nästa etta hängde i hälarna och den 21 maj avlöstes ”Sunny” av en ny Andersson-komposition, denna gång assisterad av Svenne. Gert Palmcrantz, som var ljudtekniker (nästan producent) bidrog starkt till denna välproducerade inspelning. Det rör sig alltså om ”Wedding” som toppade Tio i Topp i tre veckor. Låten skrevs till Svenne Hedlunds bröllop med Charlotte Walker 1968 och blev Bennys sista etta med Hep Stars. Här hör man också Bennys beredvillighet att låta sig inspireras av andra musikstilar för visst hör man lite uppoppad psalm i detta? Det är för övrigt en genre som Benny återkommit till.
https://www.youtube.com/watch?v=j_QaWZ8UgGY
Här hade Benny redan träffat Björn och medan Hep Stars pulvriserades så inledde dessa två på allvar sitt samarbete. Men redan under Hep Stars-tiden hade de gjort ett och annat tillsammans.
https://www.youtube.com/watch?v=mbEqcMOhU6k
And the rest is history.
Lars
Samlings-LP,del 2 – Hollies
En artikelserie bör kanske sluta med en slags grand finale, alltså det bästa till sist. Men jag kan inte hålla mig och kommer här med sextiotalets BÄSTA samlings-LP.
Bilden är kanske inte helt rättvisande. LPn släpptes 1968 och då hade popen inte släppt den korta Flower-power-perioden. Manchesterbandet hoppade på den vilket påverkade LPskivorna Evolution och Butterfly. Till det bättre var det kanske inte men det var såklart bra att gruppen ville utvecklas. Men samlings-LPns flesta låtar kommer från tiden innan.
Att detta är årtiondes främsta samling har inte att göra med hur den är sammansatt. Det var ju bara så att The Hollies släppte en samling hitlåtar som åtminstone i mina öron håller jämförlig nivå med Beatles motsvarigheter. Tycker att Hollies singlar minst lika bra fångade det bästa med 60-talspopen: optimismen, viljan, ungdomligheten och tuffheten, det sistnämnde i alla fall i de lite hårdare låtarna.
När skivbolaget skulle sätta ihop en samling behövde ingen fundera, det var bara att radda upp hitsen. Tracklistan är onekligen svårslagen:
I Can't Let Go/ Bus Stop/ Were Through/ Carrie Anne/ Here I Go Again/ King Midas In Reverse/ Yes I Will/ I'm Alive/ Just One Look/ On a Carousel/ Stay/ Look Through Any Window/ Stop Stop Stop/ Jennifer Eccles.
Ingen av dessa hade missat topp-10 i England utom King Midas in Reverse, låten som Graham Nash skrev och fick tjata för att få utgiven som singel. Nja, den passade kanske inte in i den del av 60-talsmusiken som Hollies stod för, lite väl eftertänksam och långsam kanske, men den har stått sig väl, eller hur
https://www.youtube.com/watch?v=sWh0DOAfc7A
Nyligen har jag presenterat två av kompositörerna från 60-talet och det är ju ingen slump att inläggen om Clint Ballard jr och Graham Gouldman innehöll några av Hollies underbara låtar. Men att krydda detta blogginlägg med hörvärda illustrationer är ju hur lätt som helst. Varför inte en listetta?
https://www.youtube.com/watch?v=nN8KraEvsnc
Vill minnas att den här filmen till I Can't Let Gogjordes I Sverige.
Hollies slog redan 1963 när Stay kom topp-tio men det var med nästa singel, våren 1964 som gruppen fann sin egen nisch:
https://www.youtube.com/watch?v=32VWELcZUMM
Snacka om vassa stämmor!
LPn har bara en, mycket märklig, miss: den version av Yes I will som gavs ut på skivan var inte den samma som hade slagit våren 1965. På den tiden hade vi ju aldrig hört talas om alternativa versioner av låtar. En låt skulle låta precis på ett enda sätt, basta!
Riktigt hur den missen gick till har jag aldrig fått redovisat men konstigt var det. Håll med, här är först versionen på Greatist Hits
https://www.youtube.com/watch?v=0Jd61tHfXHc
Men så här ska den låta, med dominerande 12-strängad gitarr
https://www.youtube.com/watch?v=18eU-aRuHVg
I´ll be true to you Yes I will/ Every dream that you´ve had I´ll fulfill.
Hur gammal man än blir kan man aldrig få nog av ungdomens lyrik!
PS Om ni letar i arkivet till höger så kan ni april 2010 läsa min hyllning ”Därför älskar jag the Hollies”. Kärleken består.
Per
Svenska kompositörer del 2
Ola and the Janglers var en flitig besökare på Tio i Topp. Deras andra singel, covern på Zombies hit ”She´s not there”, tog sig i mars -65 in på listan. Lite tillspetsat kan man formulera det så att gruppen, som bildades i Sollentuna, började sin karriär med en cover och slutade den med en annan cover. Den senare var en tolkning av Chris Montez ”Let´s dance” som faktisk gjorde att Olas gäng, som första svenska grupp, tog sig in på Billbardlistan på en 92:a plats i maj 1969, då gruppen i praktiken upphört som live-band. Det är tiden mellan dessa covers som är intressant och då främst från slutet av -65 då Claes ”Clabbe” af Geijerstam blev medlem i gruppen. Det är hans insatser som kompositör som detta inlägg ska handla om.
I mitt förra inlägg som handlade om Tages kompositioner nämnde jag att mitt nästa skulle handla om den i min mening mest underskattade kompositörerna i svensk sextiotalspop och med detta menade jag just Clabbe. Mitt nästa kommer att handla om den bäste men denne har fåt den uppskattning som han förtjänar (inte svårt att gissa väl?). Men om vi jämför Tagarna med Clabbe så var den senare betydligt mer självständig i sitt skapande. Tagarnas fascination av The Beatles gjorde att de troget traskade patrullo i deras fotspår medan Clabbe hittade sin inspiration på fler ställen.
Clabbes första bidrag till Janglers katalog som nådde listan var ”Love was on your mind” som blev etta mars -66. Låten är en rockballad och texten är kanske inte det som imponerar mest utan det är istället den komplext uppbyggda melodin. Den börjar ganska anspråkslöst i en mollanstucken balladton men får sedan en brygga som Beatles gjort populär och då får låten en spänning med ett taktbyte som gör att den lyfter riktigt ordentligt. Men det stannar inte där. Just när man väntar på att den ska sjunka tillbaka i balladen igen så tar låten ett språng till och blir nästan en annan låt, en riktig rockrökare med ett Brian Jones-inspirerat munspel och ett rap-liknande inslag för att därefter knyta ihop säcken med avslutning som är en återgång till den inledande balladen. Intrikat och spännande. Jag tröttnar aldrig på den låten. Borde ha klarat sig väl internationellt.
https://www.youtube.com/watch?v=TXVhwrcsAzk
Nästa gång slår Clabbe till på listan i november samma år. Då dyker gruppen upp, återigen på första plats, med ”Alex is the man”. Det sägs att de inför en skivinspelning kom på att det fattades en låt varpå Clabbe, klockan tre på natten före inspelningen, skrev ihop detta lilla mästerverk. Tagningen lär ha tagit en kvart i den stress som rådde. Här är det texten som blir spännande. Låten har en humoristisk ton som för tankarna till Music Hall och kanske rent av The Scaffold (som ju dock kom ett par år senare). Texten stöds väl av det runda beatet där man hör hur viktiga basgångarna är för att ge låten karaktär.
https://www.youtube.com/watch?v=He7b_AY15OA
Februari -67 var det dags igen. ”Bird´s Eye View of you” nådde inte första plats men var ändå en välsnickrad låt men en smart text även om den inte varpå samma nivå som det tidigare ettorna. Vid första lyssningen kanske den ger intryck av att vara en smula tungfotad, men taktbyten och en snygg brygga gör den ändå den en habil poplåt i sextiotalets kontext.
https://www.youtube.com/watch?v=1KqqQbF3ibA
Clabbe gick efter Janglers vidare med att skriva en hel del filmmusik och blev förstås också framgångsrik med grupperna Malta och i någon mån också med Marsfolket. ”Juliet” var ett tidigt försök i filmmusikbranschen som var ledmotiv i ”Ola & Julia” från -67. Denna blev den sista kompositionen av Clabbe på Tio i Topp för Janglers. Återigen habilt hantverk i den av svenska popgrupper så väl upptrampade balladstigen.
https://www.youtube.com/watch?v=uc39vsEOtjY
Sammantaget om Clabbe – självständig och kreativ. Långtifrån så uppskattad han borde blivit.
Nästa gång – den bäste.
Lars
Samlings-LP del 1 – the Shadows
Att samlingsplattor inte förekommer på bästa-listor över LP är ganska OK. För att samla tidigare utgivna låtar på en LP är ju inte samma sak som en LP med nya låtar som är skapad för att vara just en ny LP. Men för en fattig tonåring var det ett bra sätt att lära känna en artist när man inte haft råd att köpa singlarna när de kom.
60-talet var ju singlarnas decennium och 45orna såldes i mängder så det gavs inte ut så många minnesvärda samlingar. Men några är värda att uppmärksamma och den första jag presenterar i denna blogg förblir en pärla. Inte minst pga det läckra omslaget.
Klart att The Shadows skulle ha långa skuggor på omslaget!
När plattan kom hade gruppen toppat Englandslistan tre gånger och haft ytterligare sex låtar på topp-sex. LPn hade följande hittar: Apache/Man of Mystery/FBI/The Frightened City/Kon-Tiki/The Savage/Wonderful land/Guitar Tango/Dance on. En stark låtrad, det måste alla hålla med om!
Men LPn har också sex träffsäkert utvalda baksidor. Totalt 15 spår, det var sällan en LP hade så många på den tiden. De baksidor man tog med bidrag stark till att göra Shadows Greatist Hits till mycket mer än en hitsamling.
När jag i juni 2016 (se arkivet till höger) presenterade några av Shadows många fina b-sidor tog jag med de tunga balladerna Midnight och Peace Pipe. Ljuvliga saker, onekligen.
Greatist hits har alltså ytterligare fyra b-sidor. Vi tar två här. Först ut tuffa The Stranger:
https://www.youtube.com/watch?v=MGRRDUnlPHI
Gitarrmusik som bäst, tycker jag.
LPns baksida inleds med en småläcker sak, ett exempel på hur gruppen kunde få en låtbagatell fungera. Den är döpt efter en tjejs idealmått, 36 24 26:
https://www.youtube.com/watch?v=Sp9oJWhsKA0
Så var det hitsen. Läsaren av denna blogg torde kunna gnola alla melodierna, det ÄR ju pärlor hela vägen. Att spela Apache känns lite för enkelt, men nästa hit kan vi ju bara inte missa. Kan en låt börja tuffare än Man of Mystery?
https://www.youtube.com/watch?v=aHjoi_0YhGA
På tal om inledningen är ju inte avslutningen ett dugg sämre. Gruppen visste att utnyttja ekot till musikalisk perfektion.
Gruppen var experter att hitta låttitlar som appellerade till oss unga grabbar som gillade äventyr. Thor Heyerdahl var ju en hjälte på riktigt och låten Kon-Tiki en säker etta på listan. Kolla den snygga basgången!
https://www.youtube.com/watch?v=rRrISegvqpU
Sedan går det inte att undvika att bli extra personlig. Den här låten ska spelas på min begravning, så det så. ”Rockens nationalsång” har jag kallat den i en artikel. Så mäktig, så oslagbart tung. 9 veckor på första plats.
https://www.youtube.com/watch?v=vDqaFnFELz8
Ja visst var det ett Wonderful Land som the Shadows erbjöd med sin musik. Och så suveränt samlad på denna LP med den klassiska omslaget!
Per
