Den 25 juni 1966
Det här är en typ av blogginlägg Lars och skulle kunna göra varje vecka. Vi skriver ju om sextiotalsmusik. För 50 år sedan kom nästan varje vecka nya spännande låtar som vi älskade direkt och minns genom hela livet. År 1966 var ett kanske ännu mer spännande år än de andra. Nja, det kanske ska vara osagt men många bra låtar blev det samtidigt som musiken började vändas mot något mer kvalificerat efter år av treminuterspop. Beatles LP Revolver kom liksom Beach Boys Pet Sounds. Två plattor som alltjämt är i topp på listor över historiens bästa.
Samma år! 1966 VAR ett fantastiskt år. Så låt mig titta på New Musical Expres lista från den 25 juni för 50 år sedan och spela några av godisarna.
Beatles toppade med Paperback Writer framför Frank Sinatra. Ja, det var ju så att ännu fanns det ”gammal” typ av schlager på listorna. Vi hoppar Beatles då det inte är en av deras bästa som jag ser det.
Men trean på listan blir en bra öppning här. Mamas and Papas har vi inte skrivit så mycket om i denna spalt. Hög tid att länka till en av deras toppar, Monday Monday
https://www.youtube.com/watch?v=bxS9N-npE2Q
Två veckor senare därpå toppade Kinks med underbara Sunny Afternoon. Den var fyra för 50 år sedan.
https://www.youtube.com/watch?v=pIKsHh3BFPI
Hm, får ta det lite lugnt, inser jag. Två av de fyra främsta ger lite plats åt resten. Ett litet hopp blir det. Från två sköna sommarlåtar till en tung sak. Percy Sledge toppade USA-listan med denna klassiker. I England var han topp-tio.
https://www.youtube.com/watch?v=7lp7FtJXp7k
Fem länkar är väl lagom för ett inlägg så här på Midsommaraftonen kan jag tänka. Det får bli två lite mer personliga favoriter. På 13e plats fanns Yardbirds med Jeff Beck i fin form och lite halvaviga Over Under Sideways Down.
https://www.youtube.com/watch?v=L4DdAs0PddQ
Så avrundar vi här med en låt som störtade in på listans 19e plats och skulle komma nästan i toppen. En sak är säker: Spela en hit med The Hollies och det blir bra!. Här handlar det om vad som händer under ett paraply i regnet, också det ett slags sommartema kan man tycka.
https://www.youtube.com/watch?v=DZEoKqjfvkw
Ha nu inte enbart en skön midsommarkväll utan också en härlig sommar, alla läsare. Bloggen tar inte semester, det kan ni vara säkra på!
Per
Dog verkligen Paul McCartney i november 1966?
När ryktena om att Paul hade dött i en förskräcklig bilolycka hösten 1966 och blivit ersatt av en look-alike först uppstod är omstritt. Klart är emellertid att det utvecklades en hel pseudovetenskap med syftet att finna indicier på detta och att dessa spår och hintar skulle finnas i Beatles musik och – inte minst – på skivomslagen. Särskilt skärskådades Sgt Pepper- och Abbey Rd-omslagen. Vi ska också göra det.
Det ikoniska Pepper-albumet sades representera Pauls begravning, med gäster. På bilden står tre av Beatlarna med sidan mot kameran medan Paul står helt vänd mot den som om de övriga tre stöttade honom. De andra medlemmarna har glättiga brassinstrument medan Pauls engelska horn av trä sägs representera kistan i vilken han begravts. En hand hålls också ”välsignande” över Pauls huvud. Den av gula blommor formade basgitarren ligger som om den spelats av en vänsterhänt men de strån som markerar strängarna är bara tre (du fattar va?). En del tolkare säger också att de gula hyacinterna skriver ”Paul?”. Dockan med Rolling Stones-texten i höger bildkant sägs vara ett tack till Stones som hjälpte till med cover-upen. Det står också en leksaksbil med röd insida och den äldre dom i vars knä dockan sitter bär en blodfläckade bilhandske. Är du inte övertygad nu så titta på albumet där texterna är nedskrivna. Alla gruppmedlemmar utom en – Paul – är vända mot kameran, Paul från den. Han tycks dessutom vara betydligt längre än de övriga medlemmarna (vilket han inte var), kanske beroende av att han var på väg upp, typ till himlen. Precis vid Pauls huvud står också textraden ”Without you”. Att sedan ”A day in life” handlar om någon som ”blew his mind out in a car” är en central låt är förstås inte en slump. Det finns en hint i ”Lovely Rita” också men den har du säkert själv redan hittat.
https://www.youtube.com/watch?v=5I5QtW0Th9s
Vi fortsätter till Abbey road-albumets omslag. Där marscherar Beatlarna på det klassiska omslaget med John (prästen i vitt) först, följd av Ringo (begravningsentreprenören i svart) därefter själva liket (barfota och i otakt med de övrigas steg) och slutligen gravgrävaren (i lämplig klädsel). Den vänsterhänte Paul håller dessutom sin cigarett i höger hand, av någon anledning. Den VW-bubbla som är parkerad i bakgrunden har registreringsbokstäverna ”28IF”, vilket förstås bara kan betyda en sak. Polisbilen på andra sidan gatan är en hyllning till de poliser som höll tyst om olyckan som tog hans liv. I muren som är avbildad på baksidan av konvolutet finns ”Beatles” infogat. Notera de åtta punkter som finns framför ordet. De bildar en 3:a och följaktligen står det ”Three Beatles”.
Också musiken på albumet lämnar ledtrådar. Inledningsstrofen i ”Come together” ”Here come old flattop.” är naturligtvis ett grovt och smaklöst skämt om de skador Paul ådrog sig i kraschen. Textraden ”One and one and one is three” kan väl få vem som helst att fundera…
https://www.youtube.com/watch?v=uSM5MpKSnqE
”Magical mystery Tour” får också släppa till ledtrådar. I en scen sitter Paul vid ett skrivbord med namnskylten ”I was”(!). De Union Jack bakom Paul är korsade som de alltid är vid militära begravningar. I filmen uppträder också gruppens medlemmar i frack och alla har röda blommor i knapphålet utom Paul som bär en svart. I den lilla bok som följde med skivan kan man se Paul med ett huvud som spruckit.
Det tar aldrig slut. Scary shit!
Och lyssna på fade outen i Strawberry Fields där John tydligt säger ”I buried Paul”
Och lyssna på ”I am the walrus” där John sägs mena att Paul var död (jaja man får ta ut svängarna lite) och i ”Glass onion” från vita albumet sjunger han ”The walrus was Paul”
Nå – börjar du känna dig övertygad av denna långa indiciekedja?
För egen del är jag imponerad av alla dessa konspirationsteoretikers ambition och vilja att offra tid på denna fråga.
Dessvärre – för dem alltså – så förnekar Paul på det bestämdaste att han är död.
Lars
Nej, sextiotalet hade inga baksidor, eller? Del 6 – The Shadows
Först ett tack till Peter Friberg som i kommentar tipsat om detta uppslag. Att The Shadows skulle inkluderas i min serie kändes inte så självklart eftersom den gruppen hade sin verkliga storhetstid innan undertecknad köpte första skivan hösten 1963.
Ett par 45varvare med kvartetten blev det förstås ändå. Skuggorna var – tillsammans med Spotnicks – mina första STORA idoler innan den vokala popmusiken tog över 1964. Vi minns deras hits som återutgivits så många gånger men flera b-sidor pockar på att uppmärksammas.
Vi tar det kronologisk. Enklast så. Det var sommaren 1960 som The Shadows slog igenom rejält med sin allra största klassiker, Apache. En ny musik, numera ofta kallad ståltrådspop, erövrade västvärlden. The Shadows kom med en helt nytt sound. Sologitarristen blev ett föredöme för hela 60-talspopvågen. Inte konstigt att baksidan kom lite i skymundan men den är ju riktigt kul, Quartermasters Stores
https://www.youtube.com/watch?v=VUJdv012_WY
Därefter kom hitsen på Englandslistan i en tät rad. Snart var det dags att samla dom och underbara ”Greatist Hits” släpptes med snyggt omslag där svart dominerade. Här fanns inte bara a-sidorna utan några av de bästa baksidorna. Jag föll rejält för Midnight, baksidan till FBI. En till synes enkel ballad med kända ackordföljder. Men, oj så snygg med Marvins övertygande sologitarr framför den mysigt murriga kompgitarren! En sådan där perfekt sista-dansen-tryckare.
https://www.youtube.com/watch?v=9sufzKHmG9E
The Savage var en tuff låt som blev gruppens sjätte topp-tio-hits på raken i England. Baksidan var ännu en smäktande ballad, så där snygg att man måste sitta stilla när man lyssnar. Lyssnar du noga hör du så perfekt ekot låter på solostämman, hur passande det blir med akustiskt komp och så snyggt basen också spelar. Peace Pipe
https://www.youtube.com/watch?v=PAVWgZzDey8
Mitt livs tredje skiva var en EP med hitsen Theme for Young Lovers och Geronomi tillsammans med baksidorna. Shazam blev snabbt en personlig favorit. Tro mig, jag satt i timmar på sängkanten med farmors gitarr och plockade ut den här låten.
https://www.youtube.com/watch?v=TJ7hv0mneTc
Låt mig till sist spela två fina låtar till som jag vågar anta att ni inte hört, i vart fall på mycket länge. Sommaren 1964 hade Beatles och de andra Merseybeatbandens framgångar förpassat The Shadows musik till gårdagen men gruppen kunde fortfarande leverera sånt vi fans gillade skarpt. De nådde topp-tio med The Rise and Fall of Single Bunt. Denna artikel handlar om baksidor så vi spelar It´s a Mans World, en STOR favorit i min egen bok!
https://www.youtube.com/watch?v=9tvfxO5Rhlk
The Shadows gjorde några försök att sjunga på sina singlar. Det gick så där. De låtarna har vi glömt. Glädjande nog gav de ut ett par instrumentalsinglar till innan de helt försvann från listorna fram till 1975 när de sjöng i Eurovisionfinalen i Stockholm. Sista topp-20-låten i England kom 1965, fantastiska War Lord. Baksidan var skriven av gruppens basist, John Rostill. Kul låt med kul titel: I Wish I could Shimmy Like my Sister Athur.
https://www.youtube.com/watch?v=SS-ij0AfadI
Hmm, känns som att denna serie kan hålla på länge till. Men jag tänker inte ta med Rolling Stones som hade en märklig förmåga att slarva bort många baksidor. Vad Bob Dylan lade på sina baksidor vet jag uppriktigt talat inte. Minns inte att jag såg en enda singel med honom i skyltfönstren. Men åtminstone ETT namn till i serien blir det. Vänta och se!
Per
Beatles upphörde inte helt när Beatles upphörde
Det är lätt att förledas att tro att den dåliga stämning, för att använda ett understatement, som rådde i gruppen när den splittrades, ledde till att allt samarbete medlemmarna emellan upphörde och alla bara gick till sina soloprojekt. Så var inte fallet, även om, vad jag vet, alla fyra inte samarbetade efter det. Men i många musikaliska sammanhang, egna och andras, deltog de. Och det hela började långt före splittringen.
På Rolling Stones ”We love you” körade både John och Paul även om det inte framgår på skivkonvolutet. Det var 1967 och Beatles var fortfarande Beatles. Låten sägs vara en sur kommentar till det bekanta tillslaget på Redlands efter vilket både Mick och Keith åtalades för narkotikabrott.
https://www.youtube.com/watch?v=klTw94kTstg
Medan de ännu höll ihop ställde alla (utom John) upp och backade Jackie Lomax på dennes första singel. Den gavs ut på Apple och det var nog det, förutom det faktum att George skrivit låten ”Sour milk sea”, som gjorde att man ställde upp. Och visst är det omisskännligt Georges typ av musik.
https://www.youtube.com/watch?v=TEJBItLnw5I
Och sedan sprack alltså Beatles. Men på Ringos och Georges första singlar hjälpte de varandra. Man kan nog säga att just dessa två var flitigast med att ställa upp, kanske beroende på att i de djupaste skyttegravarna stod John och Paul. Men på Ringos album ”Ringo” medverkade alla de tre övriga om än inte tillsammans. Ringo var också den som var generösast att hjälpa de andra på deras skivor med sitt geniala trumspel.
På Georges ”All those years ago”, med text, som efter mordet på John skrevs om som en hyllning till denne medverkar både Paul och Ringo.
https://www.youtube.com/watch?v=85Smw33PKJA
”Free as a bird” från 1977 och 1994 har ju sin speciella historia och hör kanske inte hit, men ändå. Inspelad av John 1977 och med pålägg av de övriga Beatlarna 1994 så var det väl den så nära en återförening man kom. Kanske fick vi en aning om hur de skulle kunnat låta -77? Jeff Lynne producerade.
https://www.youtube.com/watch?v=CSLQ7yWvCZw
Ringo var som sagt flitigast och jobbade med alla de tre övriga. Alla fyra fanns med på albumet ”A tribute to Carl Perkins” från 1996 även om Johns bidrag var inspelat många år tidigare.
2010 gav Ringo ut singeln ”Walk with you” på vilken Paul både sjöng och spelade bas.
https://www.youtube.com/watch?v=ISSBMUI2LU4
Johns soloprojekt och experimentet med Plastic ono band hade till och från stöd av George och/eller Ringo, dock aldrig – av förklarliga skäl, av Paul.
Ett av Ringos projekt, hans femte studioalbum ”Ringos Rotogravure” var det sista där alla de tre övriga i vart fall var inblandade, George dock bara med att ge Ringo en sång till plattan. Paul och John medverkade om än på olika låtar.
Vi avslutar veckans inlägg med en låt från det albumet där John medverkar på piano.
https://www.youtube.com/watch?v=-LephUOFoUY
Lars
