perolarssextiotal

Hur många böcker om och av The Beatles behöver man? Oklart, men jag har i vart fall utökat min redan ganska digra samling med ytterligare en. Och inte vilken som helst – tre kilo av Paul McCarneys och Paul Mulddons ”Texterna:ett självporträtt”.

 

I bokens förord skriver Paul att han aldrig fört dagbok, men att hans låtar fyller ungefär samma situation. Så här finns hans kommentarer om tillblivelsen av alla låtar han givit ut som medlem i Beatles, egna skivor och Wings. Jag har inte kommit så långt än men hans kommentarer är roliga och intressanta och då och då dyker det upp något jag inte kände till.

 

Boken är inte kronologiskt ordnad, utan låtarna behandlas, på gott och ont, i bokstavsordning. Bra om man använder boken lexikaliskt vilket gör det lätt att hitta den låt man söker, men sämre om man vill läsa den som den dagbok han utger den vara. Dessvärre övervägarna nackdelarna fördelarna och boken skulle dessutom vunnit på att dela upp den i avsnitt med Beatles, singelplattor och Wings-utgivningarna vilket ju också bidragit till dagbokskänslan. Nå, den tycks ändå vara värd den tusenlapp den kostade. Här kommer några av de första låtarna som behandlas.

 

All my loving.

 

Den kom till under en paketturné och när han satt och dåsade i turnébussen så dök textraden ”Close your eyes” upp i hans huvud. Den har tillskrivits hans saknad efter Jane Ascher som han dejtade, men enlig honom själv så omfattade saknaden inte bara henne utan också familj och vänner. Det som, enligt honom själv, står ut mest med låten är det sent tillagda triolspelet som John bidrog med och som Paul tycker gav en känsla av rörelse. Låten är emellertid gjord på piano och inte gitarr. Han fångar upp brevtraditionen från Fats Wallers ”I`m gonna sit right down and write myself a letter” och inte minst deras egna ”Ps I love you”. Här kommer den:

 

https://www.youtube.com/watch?v=pOxAqhTaXzw

 

And I love her

 

Beatles hade precis flyttat till London och Brian Epstein hade ordnat en lägenhet till Paul, men som denne tyckte var alldeles för sofistikerad för honom och flyttade istället in i ett litet gästrum hos familjen Ascher. Familjen var musikaliskt och konstnärligt intresserad och Paul trivdes som fisken i vattnet inte minst för närheten till flickvännen Jane och hennes bror och Pauls kompis Peter. Han fick ihop låten – till Jane – och tog med den till studion. Alla blev förtjusta i den men George Martin sa något om att den behövde ett intro och Paul skriver att det tog snarare sekunder än minuter för Harrison att få ihop det. De satte också lite färg på den med lite oväntade tonartshöjningar och sedan var det lilla mästerverket klart.

 

https://www.youtube.com/watch?v=9_c2XZd9mMo

 

Another day

 

Nästa låt kommer från Pauls självbetitlade album från 1971. Han liknar låten vid Eleanor Rigby på det sättet att han ville skildra vardagslivet hos någon vanlig person. Här är det emellertid lite mer diskbänksrealism och leder, för mig, snarare till She´s leaving home”. Den är ett medvetet försök att skriva en hit och det gick ju bra. Tvåa på engelska singellistan och femmapå Billboard.

 

https://www.youtube.com/watch?v=hFzEA7ZAfZQ

 

Det finns skäl att återkomma till boken och det ska jag göra.

 

Lars