Sextiotalets bästa LP – nr 8 och 9 (på samma gång!)
Att plattan en gång inköptes för mitt livs första tipsvinst (10 rätt!) är bara en oväsentlig notis. Younger Then Yesterday kommer med på listan, i svår konkurrens från föregångaren Fifth Dimension, på självklara musikaliska meriter.
Med föregångaren hade The Byrds tydligt börjat komma ur den egentligen ganska smala folkrockstil som gruppen hade etablerat med genombrottet Mr Tambourine Man. Eight Miles High var en stor uppvisning i hur den stämsångsdrivna folkrocken kunde gå en mer psykedelisk väg.
Med Younger than Yesterday fortsattes den resan samtidigt som gruppens nästa steg, som föregångare för countryrocken, började ta fart och de ursprungliga folkrockstilen hölls vid liv. Allt detta i flera härliga låtar.
Plattan öppnar med So you Want to be a Rock ´n´roll Star som är en för Byrds ovanligt rak rocklåt. Att Roxette spelade den live kan noteras. Per Gessle har bra smak! Ändå är den efterföljande Have You Seen Her Face vassare, en rocklåt med både bett och melodi.
http://www.youtube.com/watch?v=YHOgkj7OuvQ
Men första sidans, ja hela LP:ns höjdpunkt, är Crosbys läckra Everybody´s Been Burned. David framför den aviga melodin med känsla och Chris Hillman trycker på med en flödande baslinje. Psykedelisk rock blir aldrig snyggare än så här.
http://www.youtube.com/watch?v=I7Uh8933Jvs
Hillmans intresse för country präglar hans tre andra bidrag, inga kioskvältare men habil countrypop. Ankaret på sid två är annars My Back Pages. Efter några år utan singelhits återvände gruppen till ännu en Dylan-cover och frågan är om inte denna är den allra bästa gruppen gjorde (de släppte 15 Dylancovers). Skivan slutar med ännu en läcker rockare, Why. Oj så snyggt det blir när Crosbys sångstämma ligger lite tätt under de andra och klangerna från den 12-strängade Rickenbackern breder ut sig!
http://www.youtube.com/watch?v=2TMywqaa7Rs
Byrds kunde kombinera flera musikstilar på ett sätt som gjorde att allt ändå lät ingenting annat än The Byrds. Det demonstreras tydligt på Younger than Yesterday. Den åttonde bästa LPn från sextiotalet.
Plats nio tas av en platta som jag hyllade så nyligen att det verkar dumt att ge den ytterligare ett eget inlägg. Jerry Lee Lewis extraordinärt röjande spelning i Hamburg 1964 blir listans enda live-platta, alltså årtiondets bästa inspelad på scenen. Här en länk till den artikeln.
http://perolarssextiotal.blogg.se/2013/june/the-killer-kills.html
Per
