Jubileum – en av mina höjdpunkter från sextiotalet.
Det är förstås nästan ogörligt att välja bland alla höjdpunkter som sextiotalspopen levererade. Därför har jag begränsat detta inlägg till konserter som jag själv bevistat och det var inte så få, givet att jag hade förmånen att växa upp i Göteborg som var något av popens huvudstad. Så helt lätt var det inte att välja mellan de konserter jag var på, men jag får nog stanna för den 14 maj 1965 då PJ Proby (James Marcus Smith) uppträdde i Konserthallen. Av någon anledning fastnade den upplevelsen tydligt hos mig.
PJ Proby hade väl inte riktigt samma stjärnglans som de allra största, men han hade en röst som stod få efter. Förutom rösten var det hästsvansen och hans förmåga att spräcka sina byxor över knäna när han uppträdde, något som fick honom bannlyst från de större konserthallarna och TV i England. Det säger väl något om tidsandan.
Han inledde sin skivkarriär under artistnamnet Jett Powers med ett par singlar som inte gjorde något större intryck, men var aktiv med småroller i film och TV. På en av hans första så hör man var han tidigt hämtade sin inspiration.
https://www.youtube.com/watch?v=6Jf7paf3wng
Med sitt nya artistnamn och en tripp till UK med ett nytt skivbolag gick det bättre och han fick under 1964 och 1965 flera topp tio hits i UK, bland dem med Maria och Somewhere, bägge från musikalen West Side Story. Så till konserten. Det var en minst sagt elektrisk stämning och om jag minns rätt så inleddes konserten med att någon kom in med ett par så kallade Tom Jones-skor, högklackade med ett brett spänne som också var typiska för honom. Lokalen exploderade och därefter intogs scenen av huvudperson. Vi väntade lika exalterat på musiken som den möjliga byxspräckningen och vi blev inte besvikna. Lyckliga vandrade vi hem i försommaren sjungandes (nåja) på just denna låt. Ingen dålig pipa
https://www.youtube.com/watch?v=BcWIUTBjvJo&t=128s
Min personliga favorit i hans katalog är den som följer nu. Rösten, det elektrifierande munspelet tillsammans med den urläckra musiken skapar en sextiotalspopkänsla som är svårslagen. Definitivt en av mina topp 20 från det gyllene musikdecenniet. Och piratskjorta – modigt! PJ Var förstås något av en flickfavori,t något som vi vanliga dödliga gossar fick lära oss att leva med. Och vilket tonårsflickhjärta smälter väl inte av detta? Och catchen ”Hold me” sitter som en macka!
https://www.youtube.com/watch?v=ujOx5mSnZVI
Och a propos inget så ligger GAIS trea i tabellen och Liverpool gör inte så dåligt ifrån sig. Här framför PJ Pools ”nationalsång.
https://www.youtube.com/watch?v=9zcLS1IZBZU
Och hur var det nu med dom spruckna byxorna? Gimmick eller olyckshändelse? Svaret får du direkt från hästens mun.
https://www.youtube.com/watch?v=rb3L7iDi2b8
Lars
