Första Brittiska rock-LPn!
I berättelsen om rockens tidiga historia är det så självklart att fokusera på det som hände i USA att musikens inflytande på vår sida av Atlanten kommit helt i skuggan. Det dröjde t ex till 80-talet innan vi fick boken ”När rocken slog i Sverige” av forskarparet Brolinsson-Larsen. För en som var lite väl ung att hänga med på femtiotalet blev det en ögonöppnare.
Numera känner vi också till att i Storbritannien var det många, många fler ungdomar än John och Paul som skaffade spännande plattor med den nya musiken från det stora landet väster om Atlanten och lärde sig. Men när de två träffades sommaren 1957 hade det gått två år efter det att Bill Haleys Rock Around the Clock toppat USA-listan i åtta veckor från den 9 juli 1955. Rockens födelsedag.
Men så kom rocken med besked även till Europa. Hösten 1958 kom Cliff Richard 2a i på Englandslistan med Move it, skriven av Ian Samwell-Smith som spelade kompgitarr i The Drifters, gruppen som kompade Cliff. Jag trodde länge att det läckra gitarrspelet kom från Hank B Marvins stratocaster men det är studiomusikern Ernie Shear. Bra låt och snygg gitarr ändå.
Move It (1958 Version) - YouTube
Låten var tänkt som baksida på en singel men en klok producent vände på plattan och Storbritanniens första äkta rockhit var ett faktum. Skivbolaget begrep att bygga på framgången och i februari året därpå gick Cliff in i studion med The Drifters vars line-up nu var helt utbytt till den kvartett som senare skulle byta namn till The Shadows
Man plockade in ett gäng fans i studion för att få livekänsla och Europas första rock-LP föddes. Den släpptes med det kanske lite fantasilösa namnet ”Cliff Richards & The Drifters”. Det skulle dröja lite till innan amerikanska Drifters protesterade och det blev The Shadows eftersom kompmusikerna stod i skuggan av sångaren. Det skulle snart ändras men det är en annan historia.
LPn inleds med skrik från studiopubliken och så kommer en fartfylld show i gång.
Cliff Apron Strings Live 1959 (youtube.com)
Totalt hela 16 låtar – dom är ju korta! - inklusive två instrumentala original av The Drifters. Tempot är genomgående så högt det ska vara, Rock ´n´ Roll handlar ju om entusiasm! Cliff Richard är mer än OK som rocksångare även om vi kanske inte ska jämföra med originalen för mycket. Tyvärr släpper man fram Hank B Marvin (eller är det Bruce Welch?) att sjunga Be-Bop-A-Lula. Det räcker med en halvbra sång för att rock ska bli, så där.
Låt oss kolla in några av LPns låtar som ni alla känner igen. Jag tycker Cliff klarar en känd Elvis-låt mer än godkänt-
Att ge sig på en låt av Little Richard (vars artistefternamn Cliff kopierade) är mer än modigt men inte ska Cliff skämmas, eller hur?
LPn avslutas med ytterligare en av den tidiga rockens stora klassiker. Ingen dåligt avslutning av Cliff Richards första LP.
Whole Lotta Shakin' Goin' On (Live) (1998 Remaster) - YouTube
Som sagt, detta var början. Redan efter något år övergick Cliff till en framgångsrik familjevänlig popmusik som blev en lång karriär och en annan historia.
Nästa vecka inleder vi på bloggen vårt firande av 15 år på nätet. Häng med!
Per
