perolarssextiotal

 

Yepp, så är det. Veckorna tycks kortare och kortare. Kanske beror det av åldern, inte vet jag. Denna tidens flykt har förstås uppmärksammats i populärmusiken och satt outplånliga spår i vår musikhistoria. Så här kommer några gamla vänner på detta tema. Och varför inte börja där det börjar? John Phillips sång är det inget att klaga på och han skrev dessutom deras stora hit, men det som verkligen fastnar är väl ändå körandet med Mama Cass i spetsen. Stämsång som den ska låta.

 

https://www.youtube.com/watch?v=h81Ojd3d2rY

 

Tisdagar kanske inte var så populära, så här får jag gena en smula. De flesta menar att det egentligen är en komposition av Richards och Jones så Mick hade inte så mycket att göra med komponerandet, men han älskade att framföra den. Den var B-sida på singeln Let´s spend the night together men fick mycket mer radiotid än A-sidan eftersom man ansåg denna var för utmanande. Och den har ju tisdag i titeln, så det får gå.

 

https://www.youtube.com/watch?v=2PIRzqDrbLQ

 

Söndagar, då? Ja hur tillbringar man en lat söndag eftermiddag? Med groovin´förstås. Young Rascals både skrev och framförde den själva, men den kom att bli inspelade av många fler, bland annat Aretha Franklin och Marvin Gaye. Låten kom att representera det som kallades blue-eyed soul. Inte så dumt. Felix Cavalieri får väl betraktas som gruppens ledare. Han var också med och skrev låten som blev etta både i USA och UK. Den har, i min mening, den där magin som några, men inte alla, poplåtar från det gyllene decenniet har. Ledig söndag eftermiddag med flickvännen. Kan det bli bättre? Dessutom lite fågelsång i introt.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=4JIq8Zn0AJE

 

Onsdagar var väl inte så populära, men Simon & Garfunkel uppmärksammade i alla fall denna så kallade piglördag. Den dystra texten handlar om en man som i vargtimmen ångrar det brott han begått. En lite bortglömd pärla ur duons rikliga katalog.  

 

https://www.youtube.com/watch?v=ocO23eFrSAw

 

Till och med lördagar kan kännas ensamma och det visste Sam Cooke och han formulerar det så väl i denna låt. För en gångs skull så måste jag också skriva något, inte bara om låten, utan också den vidhängande videon. Denna är lysande med sin distinkta femtiotalskänsla som jag ofta förknippar med Sams låtar.

 

https://www.youtube.com/watch?v=0O8m0mMDpHw

 

Och ja, det är väl oundvikligt.

 

https://www.youtube.com/watch?v=dnqxbdnzlhw

 

Lars