Richard Hawley (ett övertramp)
Hört talas om honom? Nej, kunde just tänka mig det. Detta inlägg är ett rejält övertramp om vi betänker att Lars o jag är ense om att vi ska fokusera på tidsspannet 1954-72. Men vi skriver om musik och att fullständigt begränsa det i en tidsepok går ju inte.
Här ska jag presentera ett namn du, vågar jag gissa, inte hört talas om. Richard Hawley. Låter knappast som en artist, skulle kunna vara en skådis, en polis eller vilken kommunalarbetare som helst. Inte heller som artist är han särskilt framstående. Den sammantagna texten i svenska Wikipedia lyder:
Richard Willis Hawley, född 17 januari 1967 i Sheffield, är en brittisk gitarrist, låtskrivare, producent och sångare. Efter att hans första band Treebound Story splittrats, påbörjade Hawley en framgångsrik karriär som medlem i britpop-bandet Longpigs under 1990-talet. Senare spelade han i bandet Pulp som leddes av hans vän Jarvis Cocker. Efter att även Pulp splittrats, har Hawley släppt flera musikalbum som soloartist.
Därefter följer en lista på 8 LP, utgivna mellan 2001 och 2019. För, jag tror det måste vara, första gången här handlar detta blogginlägg alltså om musik från detta sekel. Av dessa 8 äger jag två, Cole´s Corner och Lady´s Bridge, från 2005 resp 2007. Jag har lyssnat synnerligen sparsamt på musik från efter sekelskiftet så konkurrensen är svag när jag skriver att det är det klart bästa jag hört.
Man sugs direkt in i den sköna stillsamhet som präglar musiken. Här finns en 60-talskänsla i soundet som är på samma gång personlig som allmängiltig. Den mjuka värme vi, kanske fördomsfullt, associerar till den analoga inspelningstekniken. Men framförallt har Richard Hawley RÖSTEN som minner om Roy Orbison men är varmare, ännu mer inbjudande.
Att här presentera honom närmare hoppar vi. Mina kunskaper inskränker sig till det som nätet ger. Ni som vet något om 90-talspop noterade Pulp här ovan men där var Richard bara extramusiker under några år efter gruppens storhetstid. Nej, jag går direkt på länkar till låtar från mina plattor. Vi öppnar med titelspåret från LPn Cole´s Corner. Stråkarna för lyssnaren direkt in i den sköna känslan:
Born Under a Bad Sign (titeln känns igen eller hur?!) här en sådan där skön ackordföljd som vi hört tusen gånger men blir lika glad av när den dyker upp igen.
(728) Richard Hawley - Born under a bad sign - YouTube
Hawleys tempon är överlag stillsamma. Men han kan skruva upp det och då blir det countrypop. Ofta sånt man tror sig hört förr men ändå inte. Hur som helst vill man höra det. Lyssna t ex på Serious.
Här har vi ännu en snabbare sak. Hur kan man INTE älska sådan här musik??
(728) Richard Hawley - Tonight The Streets Are Ours - YouTube
Vi som kan vårt sextiotal och mer därtill kan naturligtvis lätt känna igen små melodislingor och harmonier i Richards Hawleys låtar. Men bra popmusik handlar ju om att sno ihop dessa små, fina idéer till bra låtar. Ännu mer om att kunna sjunga dom som Richard Hawley. Med det skrivet avslutar vi länkraden med Our Darkness, en bra låt när du släckt sänglampan och vill somna in mjukt.
(728) Richard Hawley - Our Darkness - YouTube
Jag inte bara hoppas utan tror att du som läser och lyssnat på länkarna förlåter mitt övertramp.
Per
Ett rejält övertramp, Per, rejält! Men du är både ursäktad och förlåten eftersom du introducerade mig till denna fantastiska sångare. Men nu har jag en tillgodo ...
Ska bli spännande att se hur du utnyttjar det!
