perolarssextiotal

Charlie Watts har gått bort vid åttio års ålder. Ytterligare en av våra hjältar har därmed lämnat oss. Och det var något speciellt med just Charlie, för min del. De flesta av mina idoler beundrar jag egentligen bara för de talanger de har som låtskrivare, musiker och /eller sångare, men med Charlie var det något annat också, hans personlighet. Någonting med hans självständighet och coolness, hans förmåga att ta sig ur sina, från tid till annan, omfattande sprit- och narkotikabruk. Och troheten (nåja) mot frun. Bara en sån sak som att han allt som oftast avvek från den slafsiga klädkoden i Stones och trivdes allra bäst i en kritstrecksrandig inköpt på favoritbutiken på Savile Row. En riktig stilikon. Keith Richards i kritstrecksrandigt? Knappast.

 

Hans musikaliska bakgrund var blandad och han var allätare av musik men hans hjärta var i jazzen, vilket gjorde honom till en fantastisk trummis. Hans jazzinspirerade spel gjorde att han kunde låta mycket utan att banka livet ur sig. Han var en slags motpol till den så hyllade Keith Moon. Så medan resten av Stones (inte Bill Wyman förstås) hjulade och sprattlade sig runt scenen så satt han lugn vid sitt trumset och höll takten lika säkert som en Ringo. Och ödmjuk och generös var han också. Lyssna bara på utdraget ur denna intervju.

 

https://www.youtube.com/watch?v=fkAfh7wsnK4

 

Hans väg till rocken gick genom Alexis Korners Bluesbreakers där han satt in och mötte genom detta de blivande Rolling Stones. De lade ner stor möda på att rekrytera honom, men när han väl började i Stones så behöll han under en period sitt daytimejob som reklamare för säkerhets skull. Han var alltså till en början inte imponerad av gruppen som försörjningskälla. Här med en återträff med Alexis band. Har du aldrig klickat på en länk här på bloggen, så måste du låta den bli den första för detta är magiskt. Gärna i ensamhet med lurar och möjligen en droppe Laphoroaig för välbefinnandet, hälsan och känslans skull.  Såhär mycket känslor visade han sällan i Rolling Stones.

 

https://www.youtube.com/watch?v=QAoSdAyxX04

 

Men han var mer än en bandmedlem. På många sätt blev han, liksom Ringo, det sociala kittet när slitningarna i bandet blev alltför stora. Han fanns där alltid med sitt trumset men var aldrig del i någon falang när känslorna svallade. Hans betydelse blev tydlig när han blev sjuk 2004 och Stenarna sköt på den planerade i A Bigger Bang istället för att ta in en ersättare.

 

Och apropå stilar. Vilka är de coola kostymklädda i bandet? Bill och Charlie ler åt galenskaperna på scenen framför dom. Se själv.

 

https://www.youtube.com/watch?v=SGyOaCXr8Lw

 

Den stora frågan är förstås nu Om. Rolling. Stones. Kommer. Att. Överleva? Brian Jones ersattes av en ny bandmedlem, Bill Wyman av inhyrda basister, men en sångare och två gitarrister är det verkligen Rolling Stones? Verkligen!?

 

Det är ju så här vi vill minnas dem. The Greatest Rock&Roll Show On Earth. Typiskt nog så skymtar bara Charlie i filmen, för vem är väl intresserad av en – återigen – så cool trummis i prydlig gul t-shirt medan det sprattlas så intensivt?

 

https://www.youtube.com/watch?v=8mcvHBjpYdU

 

Charlie är död, R.I.P. Stones är i min värld också borta, R.I.P.

 

Lars