perolarssextiotal

 

 

Vi har nu nått upploppet på Popligans lista över populäraste svenska grupper. Lågoddsarna har, som vi sett, inte riktigt hållit och också i topp fyra hittar vi, åtminstone i mina ögon, en riktig högoddsare. Men vi tar det i tur och ordning och redan på denna position kommer den. Var så god, på fjärde plats:

 

Science Poption! Science Poption!? Hur många låtar kommer du ihåg med gruppen? Kanske ”Buckingham Palace” som var en av bara två listträffar för bandet men kom ända att strykas på grund av – erkänd – röstkupp. Enda förklaringen skulle väl vara att den blev en hit året 1967 men tävlingen avgjordes i april och låten hade sitt kortlivade besök på Tio I Topp i juni. Å andra sidan upplöstes gruppen samma år.

 

Problemet för SP var vettigt material snarare än bristen på duktiga medlemmar. Claes Dieden var en utmärkt sångare och Roger Wallis talang på orgel ifrågasätter väl ingen liksom blivande ABBA-trummisen Ola Brunkerts. ”Buckingham Palace” var en liten lustifikation, ganska lika The Scaffolds skojmusik. Men det räckte liksom inte att vara skojig, jämför Gonks.

 

Så en smula förvånad är jag. Besöket i den psykologiska poppen blev inte heller framgångsrik. Lätt tröttna på ”Monica ahhh…”

https://www.youtube.com/watch?v=SkBVdjc8brM  

 

Bronsplatsen kneps av Lee Kings. Inte mig emot, jag gillade bägge deras hits. Lenne Broberg var förstås frontfigur även om hans namn efter en tid klipptes bort ur gruppnamnet. Också denna grupp drog sina sista andetag tävlingsåret då gruppen vid årsskiftet upplöstes, dock efter att ha medverkat i den till fascination gränsande egendomliga filmen ”Drrapå – en kul grej på väg till Götet”. Jag brukar titta på CD:n någon gång då och då för att meditera en smula över världsalltets mysterier och allts förgänglighet.

 

Ett habilt musikergäng och en cool sångare får bli efterskriften. Här deras första hit på listan (de hade en tidigare men också den raderades på grund av det vanligt förekommande röstkuppandet). Riktigt tunggung och låten inleds med en riktig gitarrvägg!

https://www.youtube.com/watch?v=ks2ukGtKOw4

 

Nu drar det ihop sig. Vi presenterar tvåan i tävlingen – The Shanes. Ingen överraskning här inte. Från att ha inlett karriären som instrumentalgrupp presenterade en rad listbesök och framför allt en närmast hysterisk live-karriär i folkparker och på klubbar. Hjälp med sitt första skivkontrakt fick gruppen, lustigt nog, av Thore Skogman. Också denna grupp nosade på sluttampen och denna gång på grund av den dåförtiden obligatoriska värnpliktstjänstgöringen. Kvar på listorna blev de emellertid även efter årsskiften 67/68. Sedan var det slut.

 

En grupp som jag själv inte såg live men hade gott rykte som liveband. Och deras hit ”Let me show you who I am” skakade om mig rejält. Och gör det fortfarande. Sa jag tunggung?

https://www.youtube.com/watch?v=JlTgwkYmLl4

 

Paramparrapaaa! Segraren i Popligan -67!

 

Denna skönsjungande hundgrupp hade ytterligare ett år kvar på listorna när tävlingen avgjordes. Kanske bidrog det till segern. De hade också ett framgångsrikt besök på listan just i april som kanske också påverkade. Deras plats på listan är välförtjänt inte minst beroende av deras smarta stämsång och coola framträdande. Balladmästare skulle jag säga.

 

Frontman förstås Janne Önnerud som i skrivande stund, efter en framgångsrik Svensktoppskarriär, genomför en turné med gamla polare från sextiotalet, som Geijerstam och Hedlund.

 

Så grattis till vinsten 1967 och lycka till med den fortsatta karriären.

https://www.youtube.com/watch?v=6X-kZ1VUVDI

 

Lars