perolarssextiotal

 

 

Vi fortsätter, från föregående vecka, vår granskning av tävlingen ”Popligan” från våren 1967 mellan svenska popgrupper. Vi har nu nått till platserna åtta till fem. Med tanke på hur populariteten bland grupperna som jag minns dem så innehåller också dessa placeringar åtminstone en överraskning. So, without any more ado, let´s take a look at this part of the list.

 

Som åtta hittar vi Spotnicks, Göteborgs stolthet och vår första riktigt internationellt framgångsrika grupp. Deras ståltrådsmusik var deras signum och den vilade tungt både på gruppmedlemmarnas tekniska virtuositet och några medlemmars skicklighet med tekniken. Framför allt var det Bo Winbergs experimenterande tillsammans med Herbert ”Hubbe” Forsblom med tekniken som gjorde att de fick förstärkare som både ljudmässigt och ur ett farlighetsperspektiv överträffade det mesta på marknaden. Många tror att Spotnicks musikaliskt i första hand hämtade sin inspiration från Ventures och Shadows men det var gitarristen och gitarrbyggaren Les Paul som väckte Bos intresse.

 

För Spotnicks del markerade året 1967 slutpunkten på besöken på Tio I Topp, men deras karriär fortsatte oförtrutet. Innan dess hade de också haft, som första svenska grupp. en listplacering i England. Och det är just den låten vi ska lyssna till.

https://www.youtube.com/watch?v=JJB_M8WOR7k

 

På sjunde plats landar Ola And The Janglers, bandet som, med mitt mått mätt, hade den bäste kompositören bland sextiotalsgrupperna. Claes af Geijerstam var en starkt bidragande orsak till gruppens listframgångar som dock inleddes 1965 med en cover på ”She´s not there”. Om Spotnicks var först på Englandslistan så kunde Janglers skryta med att vara första svenska grupp på Billboard-listan med en annan cover, Chris Montez ”Let´s dance”. Blygsam 92:a, men ändå!

 

Både Ola och Claes fortsatte sina karriärer framgångsrikt med lite olika inriktning efter det att Janglers gått i graven ett par år efter det att de slutat turnera men återfanns i skivstudion ända till 1971. Mitt låtval är en av Geijerstams kompositioner som jag menar kunde ha stått sig väl internationellt.

https://www.youtube.com/watch?v=1KqqQbF3ibA

 

Ovanför Janglers i listan hittar vi Mascots, den kanske mest bortglömda sextiotalsgruppen. När hörde du en Mascots-låt på radio senast? Ändå var deras katalog inte dålig. Mascots hade sina rötter i Adolf Fredriks musikskola och var verksamma mellan 1963 och 1969, då delar av medlemmarna elegant flöt över i proggen, närmare bestämt i Fria Proteatern. De tillhörde alltså de grupper som blev en brygga mellan sextio- och sjuttiotalets musikstilar.

 

De saknade en monsterhit, vilket kanske är en orsak till att de så sällan hörs numera, men de var väldigt populära bland kritikerna inte minst för deras tränade sångförmågas skull. Men inga dåliga instrumentalister heller – lyssna till de mjuka gitarrerna.

https://www.youtube.com/watch?v=kDNSljPQV5c  

 

Femte plats intas av – och här kommer den utlovade överraskningen – Tages! De ikoniska ”Västkustens Beatles” trodde nog jag skulle landa betydligt högre. Även om jag med mina Göterborgsglasögon kanske är en smula opartisk, så talar mycket för en högre placering. De var väletablerade på listan och hade rejält med egenkomponerade hits även om deras listbesök just 1967 då mest bestod av covers. Jag växte upp i utkanten av deras umgänge och kan därför vittna om två saker, deras stjärnstatus och deras otroliga liveuppträdanden. Flickfaktorn var förstås hög men också vi avundsjuka gossar uppskattade deras musik. Bortsett från det så var de bland svenska grupper dominanter på listan och bara det borde väl ha borgat för en högre placering. Låten jag valt är en Leslie Gore-cover (god smak) just från 1967.

https://www.youtube.com/watch?v=D2-oIvNb7Is

 

Nästa vecka når vi toppen. Ytterligare minst en överraskning utlovas.

Lars