Snart ett första decennium – del 2
De trogna läsare som följt oss under några år kan skönja ett mönster som nästan kan kallas tradition: När det är slutet av maj erinrar vi två oss om att nu är det ännu ett år sedan bloggen föddes = dags för lite jubileum. Och då är det lite kul att titta lite extra i arkivet och upptäcka att många inlägg kan gärna läsas igen.
Förra veckan påminde Lars om att vi började bloggen med att gå igenom decenniets alla år, första gången så ambitiöst att vi gjorde var sitt inlägg om det första året. Detta är mitt.
“1960
Lars öppning förra veckan lånade min specialvinkel - den rockhistoriska översikten. Lars gjorde det så bra att jag måste instämma, även i hans låtval.
Mitt 1960 domineras av två namn som fick sitt stora genombrott det året.
Roy Orbisons Only the Lonely är det givna öppningsspåret på min - ännu så länge obefintliga - samlingsplatta med den absoluta samlingen sextiotalsmusik. Den lilla kören öppnar med "dum-dum-dee-dum-dee-dum" innan RÖSTEN kommer in. En röst som inte någon har kunnat beskriva helt enkelt därför att den är så bra att den trotsar all beskrivning. Så varm, så innerlig, så oändligt vacker.
Med den kom Roy att leverera många klassiker i gränslandet mellan pop, country och schlager. Han var en av de mycket få som, åtminstone något år, klarade Beatles genombrott. Efter många år i glömskan kom han igen i slutet av 80-talet men avled vid exakt fel tillfälle i december 1988. Jättehiten You got it blev postum. Många rockstjärnor har gått bort vid dumma tillfällen men frågan är om någon lyckats få sin dödsdag vid sämre tidpunkt.
The Shadows var, tillsammans med svenska Spotnicks, mina första idoler. Gitarrerna klingade så underbart fränt och tufft. Titlarna tog inspiration i en äventyrsromantik, ofta vilda västern, som lockade dåtidens pojkar på väg mot puberteten. Apache var genombrottet och alltjämt den mest klassiska av alla gitarrpoplåtar. Hank Marvins spel är fulländat det kan bli och hela gängets insats kan bara inte bli bättre. 1960 hann Shadows även släppa Man of Mystery, i mina öron en ännu bättre låt. Ett par år senare toppade de Englandslistan 8 veckor med Wonderful Land, en låt som ska spelas på min begravning, aldrig har min favoritmusik låtit mera stolt och vacker - rockens nationalsång. I november sitter jag i Globen och ser dom för fjärde gången. Fast då har dom visst en sångare med sig...
Orbison och Shadows till trots måste sägas att 1960 var det sämsta av sextiotalets 10 år, dvs det var ganska bra men kommande år bättre.
Följ vår genomgång på denna blogg!
Per”
2009 hade vi inte greppat detta med länkar så jag har lagt in sådana här. Njut!
https://www.youtube.com/watch?v=kjq4wYuwgxs
https://www.youtube.com/watch?v=lvR1YgT7QYs
https://www.youtube.com/watch?v=NoN6AKPGkBo
https://www.youtube.com/watch?v=vzYwNixP6C0
(Kolla scenshowen! Klassisk! Underbar!)
Perfekt start på 60 talet med Big O. Som sagt synd att han gick när det började likna något stort igen!
Instämmer, Peter. Hans senare period hade kunnat blivit lika stor.
