perolarssextiotal

Jag fortsätter resan genom sextiotalspopen med hjälp av boken ”Rock dag för dag” som i ett avsnitt utser årets artist eller årets grupp. Vi är nu framme vid 1962 (jag har en känsla av att de närmaste åren blir höjdpunkter). Vill du läsa om de tidigare åren så bara scrolla ner.

 

1962 alltså.

 

Sa jag höjdpunkter. Denna artist är förstås klockren, nobelpristagaren Robert Zimmerman. 21 år gammal skrev han detta år kontrakt med Columbia och startade sin resa mot stardom. Han hade redan tagit sig ett artistnamn - självförtroendet var det uppenbarligen inget fel på – redan när han för ett par år sedan harvade på musikklubbarna i Minneapolis medan han skolkade från sina universitetsstudier. 1961 kom han till New York och bytte kubbarna på vischan till de i Greenwich. Det skulle dröja ända tills 1965 innan han fick sin första singel hit i UK samtidigt som han landade på Hot 100 i USA. Han var och förblev en albumartist men han hamnade i topp både i USA och UK, dock inte med egna inspelningar, men med egna låtar. Byrds och Manfred Mann var ombuden

Här berättar han lite om hur det kändes att komma till The Big Apple.

https://www.youtube.com/watch?v=2rowYBDHISU

 

1963!

 

Jag förärar detta årtal ett utropstecken. Egentligen går det inte att skriva om The Beatles längre. Så mycket, kanske för mycket, är sagt och skrivet. Men i alla fall, såhär började det. En singel med ”Love me do” och ”PS I love you”. Långt ifrån deras mer slipade och – om uttrycket tillåts – epokgörande senare musik, så förebådade platten ändå tydligt vad som komma skulle.

 https://www.youtube.com/watch?v=-fU5FRcG0Pc

 

1964

 

Logiskt att boken pekar ut Rolling Stones som årets grupp 1964. De följde ju liksom i Beatles fotspår på så många sätt i så många år. Medan Beatles (ständigt denna jämförelse!) nobbade att göra en cover som debutsingel ”(How do you do it” senare en smash hit med Gerry och han fredsmäklare) och istället gjorde en egen komposition så hade Jagger/Richards ännu inte kommit ikapp på det området. ”Come on” blev deras första och den var gjord av deras vid denna tid kanske främste inspiratör, Chuck Berry, så det var kanske logiskt. Något nyskapande var det emellertid inte, men en habil start var det och inte så lite skitigare än Beatles premiär. De skulle emellertid om inte komma ikapp, så inte långt efter. 1964 var deras år.

https://www.youtube.com/watch?v=NV62UcqbcQA

 

1965

 

…slog James Browne igenom. Och visst var han värd en nominering till bästa artist detta år även om jag, för egen del, valt Supremes som årets. Rötterna var i gospeln i gruppen Gospel Starlighters som emellertid snart utvecklades mot r&b i den nybildade gruppen Flames, senare Famous Flames. Gospeltekniken släppte han emellertid aldrig. De stora hitsen blev över tid bara en styv handfull (jämför Supremes) men hans första singel har förstås blivit ikonisk. Hans version har aldrig utmanats. Och vem fanken hade kunnat göra det? Om Chucken hade sin Duck-walk så har väl James en Zombie-walk?

https://www.youtube.com/watch?v=vruy2GRUsV8

 

Gissa gärna vilka som dyker upp 1966 – 70 i nästa inlägg.

Lars