perolarssextiotal

Vissa saker, händelser och musik går aldrig ur tiden. Vintern 2017 sätter Göteborgsoperan upp Hair, den kallsiska sextiotalsmusikalen. Under set sena sextiotalet kom musikalen till och det var James Rado och Gerome Ragni som skrev texter och musiken sattes av Galt MacDermot. Premiär var det i oktober – 67 på ”Joseph Papps Public Theatre” men det dröjde inte länge till dess den hamnade på Broadway och spred sig därefter som en löpeld över världen. Musikalen var främst amerikansk då den utspelar sig i New York mot bakgrund av Vietnamkriget och hotet mot alla unga män i vapenför ålder att bli inkallade och skickade till köttkvarnarna i Khe San eller Hamburger Hill. Miljön är bohemiska kretsar och musikalen (och senare filmen) väckte viss uppståndelse med sin avspända inställning till konservativa värderingar, den amerikanska flaggan, droger och – inte minst – sexualitet och nakenhet. Temat för ”The tribe” som gänget kallade sig är förstås ”The age of Aquarius”

https://www.youtube.com/watch?v=Cb8luHdpR84

Storyns kärna är inte märkvärdig. Ska man ge efter för samhällstryck, föräldratryck och nationalism eller ska man sälla sig till de många som brände sin inkallelseorder? Hippietiden var på gång på allvar. Kanske är det mer musiken som överlevt starkare än storyn, även om den till sin karaktär är tidlös. Ytterligare en sak i handlingen som i konservativa kretsar väckte irritation var att man klev över alla rasbarriärer och tog upp diskrimineringsfrågan. En nyckelreplik i det avseende är när en av karaktärerna säger ”The draft is white people sending black people to make war on the yellow people to defend the land they stole from the red people”.

https://www.youtube.com/watch?v=53zLkeIXZvg

Drogerna spelade som sagt var stor roll. Här beskrivs känslan i en första tripp på hasch.

https://www.youtube.com/watch?v=7jO99LxBSy8

Men det var nog kombinationen rasöverskridande och sexuell öppenhet som var det som provocerade den goda smaken mest. Den kom till uttryck inte minst i denna låt.

https://www.youtube.com/watch?v=z6JCCayPG7k

Musikalen är full av musikaliska pärlor och man kan egentligen lägga ut dem i en lång rad här, men istället rekommenderar jag dig att se filmen. Eller ännu hellre besök Göteborgsoperan i vår. För det är ju en musikal och inte en film och musikaler ska upplevas live förstås.

Jag avslutar istället med den positiva slutsången. Musikalen har fått lite olika slut i de olika uppsättningarna, men själv föredrar jag märkligt nog den lite olyckligare varianten där den som åkte till Vietnam sannolikt dog. Optimismen i sången och det hoppfulla i den blir nästan starkare på det sättet. Och är det något vi behöver i dessa de yttersta dagar så är det väl hopp trots att det händer så mycket skit.

 https://www.youtube.com/watch?v=fhNrqc6yvTU

Lars