perolarssextiotal

Jag har ett antal böcker som beskriver sextiotalets popscen ur olika perspektiv. Biografier, memoarer, populärhistoria, statistik och rätt mycket av allt det som skrivits om Beatles. Förvånansvärt mycket är välskrivet och initierat även om man ibland får forska efter sanningen bland sinsemellan motstående påståenden. Men det är ju också en del av charmen. Ett par favoriter är Hans Sidéns bok ”60-talspop i Göteborg” och Bill Wymans tegelsten ”Stone alone”. Men nu har jag fått ett tillskott som jag redan känner att jag kommer att återkomma till många gånger – ”Popåret 1967” av Rolf Hammarlund och Peter Torsén. Så låt mig redan här rekommendera dig att införskaffa den.

Boken är av format coffe-table book och innehåller styva 250 sidor, rikligt illustrerad och med intervjuer och randanmärkningar av dem som var med. Den blandar ogenerat och charmigt stort som smått men baserar sig i huvudsak på en kronologi som samtidigt gör den till något av ett uppslagsverk med rikliga utdrag från hitlistor världen runt. Kul är också faksimiler från tidningar och tidskrifter och att den ger en historisk ram med nedslag i dåtida reklam och populärkultur. Lite TV-historia får vi oss också till livs från det aktuella året. Och den luktar sådär gott som bara en nytryckt bok med spännande innehåll kan göra. Som årets nya lagbok, ungefär. 

Författarna anger i förordet att ”1967 var ett fantastiskt år i pophistorien. Ett år så unikt att vi måste dokumentera det i skrift på något vis”. Det är lätt att säga att det ena eller andra popåret på sextiotalet var det mest fantastiska eller mest unika. Ofta är ju ett sådant påstående antingen grundat i ren statistik eller smak, men jag ska inte neka till att jag i viss utsträckning häller med författarna. 1967 års popmusik innehöll en stor spännvidd och många ikoniska album och singlar kom till under året. Det blev också en brytningstid mellan gladpop, Beatles innovativa ”Rubber soul” och ”Revolver” och den på allvar experimentella och psykedeliska musiken.

Några album måste nämnas. The Doors självbetitlade debutalbum, Mamas and Papas ”Mamas an Papas deliver” är kanske deras bästa och ”Velvet underground & Nico” som är ett av världens bästa album. Dylan spelade in källarbanden detta år. Jimi Hendrix debuterade med ”Are you experienced” och den lite mer psykedeliske kunde glädja sig åt ”Aboslutely free” med Zappa och uppfinningarnas moder. Årets – och decenniets kanske århundradets – Lp dök också upp. Jag behöver inte ens nämna namnet. Rolling stones gav också ut ett av sina bästa album, ”Flowers” och ett av de coolaste soulalbumen såg dagens ljus, ”The sound of Wilson Picket” och Pink Floyd debuterade med ”The piper at the Gates of dawn” (Pink har aldrig rört vid mitt hjärta men måste nämnas) och ett märkligt album som blev film – Arlo Guthries ”Alice´s restaurant”. Beach boys ”Smiley smile” med dess egenartade historia dök upp och den lite bortglömda ”Disraeli Gears” med Cream. På den svenska albumscenen kom Tages ”Studio”och året slutade med ”Magical mystery tour”, ”Their Satanic Majestes request”, ”John Wesley Hardin” och ”The who sell ot”. Puh. Puh! Inte dåligt, vad? Ändå är fler LP utelämnade av ren platsbrist.

Vi måste också titta på några singelsläpp som bidrog till att göra 1967 till det stora popår det blev även om singlarna ska få ett eget blogginlägg.

Världens bästa singel ”Penny Lane/Strawberry fields forever” vände upp och ned på vad många trodde en singel kunde vara.  

 https://www.youtube.com/watch?v=S-rB0pHI9fU

Men detta får jag återkomma till så att mitt inlägg denna gång inte blir alltför långt. Jag avslutar med en singel som kanske inte tillhör de märkligaste men som jag personligen fastnade för. Lite struttiga Kinks är väl lämpligt att avsluta med?

https://www.youtube.com/watch?v=EBGCKR4uIu0

Vi hörs

Lars

PS 1967 var jag på språkresa i Torquay och London. Där bjöds, förutom förbättrade språkkunskaper, på det mesta av det goda livet har att erbjuda. Den låt som blev mitt soundtrack till den resan var inte från -67 utan kom redan två år tidigare, men var fortfarande otroligt populär. Varje klubb, varje pub, varje Jukebox var ett hem för låten. Man kände sig levande så den får slinka med. DS

https://www.youtube.com/watch?v=m08Zgodxd_Q