perolarssextiotal

Vi på bloggen har behövt ett par veckor för att komma över glädjechocken över att vår store hjälte Bob Dylan tilldelats 2016 års Nobelpris i litteratur för att han ”skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen”.

Här följer våra kommentarer. Per börjar.

 Jag måste medge att mitt jubel inte är fullständigt. Att jag inte kan tillräckligt om modern litteratur för att jämföra Dylan med konkurrenter om världens finaste pris gör inget. Som rocknörd har man alltid insett att ens kulturella synfält är begränsat.

 Men det svider faktiskt LITE att tänka på att nu är väl ändå den sista lilla unsen av det som för oss tonåringar för femtio år sedan kändes lite grann som ett UPPROR slutgiltigt raderat. När vi instämde i hans ord till föräldragenerationen att ”your old road is rapidly agin”, då ville vi att de äldre skulle fnysa åt det. Det var ju VÅR musik.

 Men, precis som barden Bob visste, så har tiderna ändrats och nu när musiken inte längre är en generationsmarkör så känns priset som ett korrekt, om än kanske lite väl sent, erkännande av en lysande konstnärsgärning. Till en person som är rockhistoriens tredje största namn efter Beatles och Elvis. Bob Dylan fick folkmusik och popmusik att bli ett. Men framförallt intellektualiserade han ungdomsmusiken genom att lyfta texten från ”Be bob a lula” till att innehålla genomtänkta, briljant formulerade budskap. När rocken fick en lyriker på Bob Dylans nivå var det bara för vuxenvärlden att kapitulera.

 Bob Dylans gärning är omfattande och den höga nivån har hållits hela vägen även om det blivit lite glesare mellan höjdpunkterna med åren. Här finn inte plats att gå djupare i analysen men en Dylantext måste innehålla ett citat. Min favoritvers är den sista i ”Masters of War”. I 8 verser går han till ursinnig attack mot krigsindustrin och avslutar med

 

And one day you´ll die. I hope it´ll be soon

I will follow your casket in the pale afternoon

And I will watch while your lowered til´ your death bed

And I will stand over your grave until I´m sure that you´re dead

 

Inget att tillägga. Det brukar inte vara så när Nobelpristagaren sagt sitt.

 https://www.youtube.com/watch?v=exm7FN-t3PY

 När detta skrivs har Bob inte tackat ja till priset, ja inte ens reagerat officiellt. Nu börjar en debatt om att han är arrogant. Någonstans inom mig ropar en tonåring ”Hurra!”. Tyck vad ni vill, jag tycker faktiskt att det är lite läckert. Rock ´n´roll!!!!

 Per

 Jag satt på en bar i Miami när nyheten drabbade mig genom en nyhetsflash. Jag höll på att sätta Margaritan i halsen av pur förvåning. Visserligen har både Per och jag närt en förhoppning om detta erkännande för Dylan, men jag vågar påstå att vi inte hållit andan. Kritiken mot beslutet lät inte heller vänta på sig. Framför allt tycks man ha skjutit in sig på att han är en ”vissångare”, men då har man inte förstått vare sig Dylan eller kommittén. Såhär:

 Det som en gång fick mig att älska Dylan var musiken lika mycket som texten. Kanske till och med mer musiken. Först senare har jag förstått djupet i många av hans texter. När man bedömer Dylan som poet så får man emellertid inte förledas att bara lyssna till hans egna tonsättningar av sina dikter, de måste läsas. Ibland är det nämligen så, menar jag, att musiken skymmer poesin i texterna och för oss som inte har engelskan som förstaspråk har hans egna framföranden inte alltid präglats av tydlig diktion, för att använda ett understatement. Så till tvivlaren säger jag – läs texterna. De finns utgivna i flera varianter. Du kan komma att upptäcka en ny sida och en betydligt djupare sådan hos hans sångtexter.

 Per och jag har ett antal gånger här i bloggen propagerat för att Dylan ska få Nobelpriset. Vi utgår från att vår argumentation har påverkat kommittén och tar därför åt oss en del av äran.

 Om Dylan kommer till Stockholm eller ens accepterar priset återstår att se. Den mannen är oberäknelig som en riksdagspolitiker. Jag blev för egen del mäkta förvånad över att han tog emot det töntiga Polarpriset, men såg också hur plågad han var av evenemanget. Så – vi får se.

 Jag måste förstås också ge ett exempel på vad jag tycker representerar hans genialitet. Det får bli från ”Ballad of a thin man” och strofen har också direkt bäring på situationen i Sverige just nu.

 ”You know something is happening here, but you don´t know what it is, do you Mr Jones?”

 https://www.youtube.com/watch?v=hC4r3QFnmQ8

 Lars