perolarssextiotal

Vi glömmer dom inte. Det där små, behändiga 7-tumsskivorna som vi lade – försiktigt för att inte kladda ned - på skivtallriken, såg till att den snurrade 45 varv per minut och satte ned stiftet i kanten. Så hördes den, kanonlåten som vi längtat efter att få addera till den, dåförtiden, lilla skivsamlingen.

 

Fast inte alltid så. Vi hörde säkert den väntade låten först men ivern var stor att få vända på skivan och höra låten som INTE låg på Tio-i-topp eller hade hörts i något av radions pop-program som gav det senaste från USA och England. Tänk så många personliga favoritlåtar man fått den vägen. B-sidan. Låten man länge kände att bara JAG förstod hur bra den var.

 

I några blogginlägg tänker jag uppmärksamma några av dessa pärlor. Det blir de grupper som tonårspojkens ekonomi klarade av att följa med skivinköp, långt ifrån alla singlar man ville ha men några blev det ju. Hemma i Umeå fanns ”Dannemans automatservice” som erbjöd singlar utan omslag som hade ratats ur jukeboxar för en betydligt lägre kostnad. Framsidan var ibland lite nött men inte baksidan.

 

Första singeln jag ägde med The Searchers var Needles & Pins men den baksidan, Saturday Night Out, hade Tony Jacksons pipiga sångröst så den blev ingen favorit. Men nästa singel, Don´t Throw your Love away, hade en baksida jag tyckte var klart bättre:

 

https://www.youtube.com/watch?v=edJt45efiAA 

 

Från våren 1964. Hösten samma år kom den hit som i dag väl är den The Searchers är mest ihågkomna för, When you Walk in the Room är precis så bra som en 60.-talspoplåt ska vara med läckeert klingande 12-strängade gitarrer. Men här säger jag: baksidan, kära läsare, baksidan!

 

https://www.youtube.com/watch?v=zndGZ7KB3QA 

 

Bra va? I´ll be Missing you, liksom förra låten, skriven av paret Curtis-Pender så grabbarna såg till att få en del inkomster som kompositörer även om det var andra som skrivit a-sidan, i detta fall Jackie DeShannon.

 

Som bloggens trogna läsare vet var Searchers mitt alldeles speciella favoritband när det begav sig (se arkivet feb 2010 - ”jag älskar”) så närapå varje singel köptes in. På nästa singel – framsidan hette What Have they done to the Rain – fick de till en riktigt poppig baksida

 

https://www.youtube.com/watch?v=4CXpRbiPEtg 

 

Hösten 1965 gjorde Searchers till sista besök på top-twenty. Take me for What I´m Worth var en pärla till låt av PF Sloan, då en kompoistör i ropet efter Eve of Destruction. Men tiderna hade förändrats och låten kom bara på 19e plats. Baksidan var inte heller dum

 

https://www.youtube.com/watch?v=o3CZHAehd6s 

 

Fyra låtar ni kanske inte hade hört, men inte var de dumma så säg? Jag återklommer med en annan favoritgrupps bästa B-sidor.

 

Per