Nej, sextiotalet hade inga baksidor, eller? Del 6 – The Shadows
Först ett tack till Peter Friberg som i kommentar tipsat om detta uppslag. Att The Shadows skulle inkluderas i min serie kändes inte så självklart eftersom den gruppen hade sin verkliga storhetstid innan undertecknad köpte första skivan hösten 1963.
Ett par 45varvare med kvartetten blev det förstås ändå. Skuggorna var – tillsammans med Spotnicks – mina första STORA idoler innan den vokala popmusiken tog över 1964. Vi minns deras hits som återutgivits så många gånger men flera b-sidor pockar på att uppmärksammas.
Vi tar det kronologisk. Enklast så. Det var sommaren 1960 som The Shadows slog igenom rejält med sin allra största klassiker, Apache. En ny musik, numera ofta kallad ståltrådspop, erövrade västvärlden. The Shadows kom med en helt nytt sound. Sologitarristen blev ett föredöme för hela 60-talspopvågen. Inte konstigt att baksidan kom lite i skymundan men den är ju riktigt kul, Quartermasters Stores
https://www.youtube.com/watch?v=VUJdv012_WY
Därefter kom hitsen på Englandslistan i en tät rad. Snart var det dags att samla dom och underbara ”Greatist Hits” släpptes med snyggt omslag där svart dominerade. Här fanns inte bara a-sidorna utan några av de bästa baksidorna. Jag föll rejält för Midnight, baksidan till FBI. En till synes enkel ballad med kända ackordföljder. Men, oj så snygg med Marvins övertygande sologitarr framför den mysigt murriga kompgitarren! En sådan där perfekt sista-dansen-tryckare.
https://www.youtube.com/watch?v=9sufzKHmG9E
The Savage var en tuff låt som blev gruppens sjätte topp-tio-hits på raken i England. Baksidan var ännu en smäktande ballad, så där snygg att man måste sitta stilla när man lyssnar. Lyssnar du noga hör du så perfekt ekot låter på solostämman, hur passande det blir med akustiskt komp och så snyggt basen också spelar. Peace Pipe
https://www.youtube.com/watch?v=PAVWgZzDey8
Mitt livs tredje skiva var en EP med hitsen Theme for Young Lovers och Geronomi tillsammans med baksidorna. Shazam blev snabbt en personlig favorit. Tro mig, jag satt i timmar på sängkanten med farmors gitarr och plockade ut den här låten.
https://www.youtube.com/watch?v=TJ7hv0mneTc
Låt mig till sist spela två fina låtar till som jag vågar anta att ni inte hört, i vart fall på mycket länge. Sommaren 1964 hade Beatles och de andra Merseybeatbandens framgångar förpassat The Shadows musik till gårdagen men gruppen kunde fortfarande leverera sånt vi fans gillade skarpt. De nådde topp-tio med The Rise and Fall of Single Bunt. Denna artikel handlar om baksidor så vi spelar It´s a Mans World, en STOR favorit i min egen bok!
https://www.youtube.com/watch?v=9tvfxO5Rhlk
The Shadows gjorde några försök att sjunga på sina singlar. Det gick så där. De låtarna har vi glömt. Glädjande nog gav de ut ett par instrumentalsinglar till innan de helt försvann från listorna fram till 1975 när de sjöng i Eurovisionfinalen i Stockholm. Sista topp-20-låten i England kom 1965, fantastiska War Lord. Baksidan var skriven av gruppens basist, John Rostill. Kul låt med kul titel: I Wish I could Shimmy Like my Sister Athur.
https://www.youtube.com/watch?v=SS-ij0AfadI
Hmm, känns som att denna serie kan hålla på länge till. Men jag tänker inte ta med Rolling Stones som hade en märklig förmåga att slarva bort många baksidor. Vad Bob Dylan lade på sina baksidor vet jag uppriktigt talat inte. Minns inte att jag såg en enda singel med honom i skyltfönstren. Men åtminstone ETT namn till i serien blir det. Vänta och se!
Per
Per,
snacka om att jag - in absurdum - skulle kunna kommentera Ditt urval, Dina kommentarer och de baksidor Du exkluderade, men det skall jag inte göra. I stället skall Du ha tack för ett personligt urval av låtar från en grupp vars inflytande över popmusiken tyvärr alltför ofta underskattas. Lev väl!
Välskrivet och kul /det där med farmor)som vanligt. QMS har alltid tillhört mina favoriter tillsammans med Foot tapper. Det enda jag skulle vilja tillägga är vilken betydelse kompgitarristen har i denna grupp. Hanks förmåga kan inte överskattas men utan Bruce förmåga så hade det i vart fall låtit annorlunda och säkert inte bättre. Utan den fond han lade hade Hanks ekvilibristik i8nte kommit till sin rätt. Kompgitarrister ska inte glömmas bort.
Peter: Tack själv. Dina kommentarer är alltid välkomna och jag blir förvånad om du inte har en eller två invändningar!
Lars: Håller verkligen med, Bruce Welch är en STOR hjälte. På scenen låter han ofta ännu bättre.
Förlåt att jag blev "Anonym"!
Det var du Per som fick mig att upptäcka Shadows i början av 1966 då jag lånade Dance with the Shadows av dig. Sen dess har dom tillhört mina favoriter. Härlig grupp som visade att de kunde spela i alla tempon redan från start. Rättvist att Bruce får kredit här, hans fart i The Savage tillhör de vassare.
