Samhällskritiken i sextiotalspopen
När man spårar senare tiders musikstilar så finner man inte sällan rötterna i sextiotalet. Hårdrocken är en sådan musikstil där Yardbirds, via New Yardbirds och till slut Led Zeppelin kan tjäna som exempel. Punken och proggen kan man också se antydningar till före decennieskiftet och det jag tänkte skriva något om i detta blogginlägg och då framför allt proggen. Jag påstår inte att genren blev fullgången under sextiotalet, men den samhällskritik som är en förutsättning för den mer politiserande proggen fanns även om den sällan beskrivs som en ”stil” eller så. Och kanske är ett sådant påstående en överdrift men att samhällskritiken fanns, det är både sant och bevisbart.
Det kanske tydligaste beviset är Kinks ”Dead end street”. Det är lätt för oss som växte upp ett sextiotal som just inte innebar något annat än ökad tillväxt och en klassisk arbetarklass som till stora delar snabbt transformerades till en välmående medelklass. Skonade från kriget med en oskadad produktionsapparat kunde vi lugn njuta frukterna av detta. I det krigshärjade Europa var det på annat sätt, inte minst i UK där kriget lämnat nationen med en samhällsekonomi i ruiner, stor arbetslöshet, verklig fattigdom och ett vacklande socialt skyddsnät. Skid row fanns högst påtagligt. Dessa sår var långtifrån läkta på sextiotalet. Kinks visste det och beskrev det.
”We are strictly second class,
We don't understand,
(Dead end!)
Why we should be on dead end street.
(Dead end!)
People are living on dead end street.
(Dead end!)
Gonna die on dead end street.”
https://www.youtube.com/watch?v=i0WPC-N3UYE
Rolling Stones, med samma bakgrund som Kinks, såg också problemen. Men i ”Mother´s little helper” har kompositörerna hittat en företeelse som inte heller var okänd i det mer välmående Sverige. Olika bantningspreparat kom att användas som stimulantia, inte minst av in i döden uttråkade hemmafruar som kanske tvingats tillbaka från ett yrkesliv som gjorts möjligt tacka vare att männen fanns i krigsmakten. Vad de gula piller som stenarna sjunger om i låten bestod av vet jag inte men i Sverige var en populär och lättillgänglig centralstimulerande drog Preludin (C11H15NO för den intresserade). Mammas lilla hjälpreda kallas pillren i texten.
”Cooking fresh food for a husband's just a drag
So she buys an instant cake and she burns her frozen steak
And goes running for the shelter of a mother's little helper
And two help her on her way, get her through her busy day”
https://www.youtube.com/watch?v=28ka77SJA6o
Manfred Mann tog lite mer handfast tag i den medelklasskritik som växte fram under sextiotalet. Idealet var ”Modset” eller i vart fall den som ställde sig vid sidan av femtiotalets trånga samhällssyn där, i modernt språkbruk, Volvo, villa, vovve var idealet. Inte minst kom det till uttryck i texter där kvinnor tog för sig på ett annat sätt än tidigare men här är det alltså MM som dissar medelklasslivets avigsidor, inte minst för kvinnor. Texten är genial och beskriver både det frihetslängtande sextiotalet och den trista stöpform som väl, för de flesta, var något som väntade. Den försmådde textförfattaren ser med illa dold skadeglädje sitt ex´s framtid…
”I can see you in the morning time
Washing day, the weather's fine
Hanging things upon the line
And as your life slips away, ay, ay – yeah”
https://www.youtube.com/watch?v=EnTdbLB-Wt0
Men det var inte bara i UK som samhällskritiken fanns. En av Elvis storsäljare tog sikte på förhållandena i det gettoliknande områdena i amerikanska städer, som Chicago. Dessvärre har väl texten viss aktualitet fortfarande. I USA oh här.
”And his hunger burns
So he starts to roam the streets at night
And he learns how to steal
And he learns how to fight
In the ghetto”
https://www.youtube.com/watch?v=6am8V5KNJ4A
För att inte tala om blusen och gospeln. Mer uttalad samhällskritik finns väl knappast. Otis Redding beskriver hopplösheten i ett samhälle som inte förmår ge sina medborgare förutsättningar för ett rimligt liv. Här handlar det om de svartas flykt från söderns segregering och arbetslöshet till förhoppningarnas norr. Ibland en resa som bara blev en besvikelse.
”I left my home in Georgia
Headed for the Frisco Bay
'Cause I had nothin' to live for
It look like nothin's gonna come my way
So I'm just goin' sittin' on the dock of the bay
Watchin' the tide roll away, ooo
I'm sittin' on the dock of the bay, wastin' time”
https://www.youtube.com/watch?v=rTVjnBo96Ug
I Sverige kom vi väl inte närmare än ”Mamma är lik sin mamma”, men på sjuttiotalet exploderade det också hos oss.
Lars
