perolarssextiotal

Denna blogg liknar åtminstone i något avseende de flesta andra fora på nätet som behandlar begreppet sextiotalspop – fokus är på musiken. Men texten då? Är den bara en nödvändig utfyllnad (kanske inte ens det, jämför Shadows och andra gitarrgrupper)? Jag tror inte det. Visst kan texterna till och från upplevas som både förenklade, korkade och oengagerade men långt ifrån alltid. Ibland är texterna av sådan kvalitet att de är ren poesi i både bokstavlig och överförd bemärkelse. Men stor variation finns och det är förstås svårt att inom ramen för ett par blogginlägg säga något uttömmande om saken, men några huvudspår i texterna vågar jag på mig att peka ut.

Jag tänker ägna tre blogginlägg åt detta tema. Det första handlar om kärleken, det andra kallar jag det socialrealistiska (Gud, vad trist det lät men det är det inte, jag lovar) och det sista får handla om de låtar som är en berättelse. 

Det första är alltså ”kärleksspåret”, det vill säga pojke möter flicka. Eller rättare sagt ”förälskelsespåret” eftersom det långt ifrån rör sig om en hyllning till den mogna kärleken utan snarare den hormonstinna, sinnesförvirrande tonårsförvillelsen. Och hur skulle det kunna vara något annat? Och på detta spår är sextiotalspopen något av en bibel. Det finns ingen känslonivå som inte beskrivits: Den himlastormande ögonblickliga förälskelsen återkommer ständigt men har väl aldrig formulerats bättre än av Lennon/McCartney i ”I saw her standing there”.  Vem har väl inte känt sitt hjärta go boom ett antal gånger i den åldern? Beatles var experter på ögonblicksbilder för att skildra en känsla. Här får sångaren syn på en flicka tvärsöver golvet och – Boom!

”Well, my heart went "boom"
When I crossed that room
And I held her hand in mine...” 

https://www.youtube.com/watch?v=HhllDK6C6eQ

Ibland är det inte bara hjärtat som påverkas i närheten av förälskelsen. Handsvett, fumlighet och en känsla av att ha helt fel och för trånga kläder kanske en och annan upplevt. Detta går väl nödtorftigt att dölja men hur det såg ut när Joahnny Kidd kom i närheten av sin flickvän kan man bara föreställa sig, men det låter som hans uppträdande inte skulle gå oförmärkt förbi… Men vi förstår vad han menar, eller hur?

”When you move in right up close to me

That's when I get the shakes all over me

Quivers down the backbone

I get the shakes down the kneebone

Yeah get the tremors in the thighbone

Shakin' All over”

https://www.youtube.com/watch?v=a99LGMHyGjs

Den svikna kärleken och svartsjukan är ett lika väl behandlat ämne, som hos Elvis då och då återkommer till som i ”His latest flame”. Få har väl nått mogen ålder utan att åka på en sådan smäll. Det Em som ligger i botten ger texten ett visst allvar.  

”Would you believe that yesterday
This girl was in my arms and swore to me
She'd be mine eternally
And Marie's the name of his latest flame”

https://www.youtube.com/watch?v=uBvO1Bb_Hi8

Oftast är det bara sorgen och saknaden kvar efter ett uppbrott, men ibland lever ett fåfängt hopp om en återförening kvar. Searchers har tolkat detta i ”Someday we´re gonna love again”. En förhoppning som väl sällan kom att uppfyllas och som återspeglas i den lite desperata tonen i refrängen.

 ”When we broke up 
I still wore a smile
I told myself you'd only 
Be gone for a while
But, in my heart I grinned
I held up my chin
Because, I knew, someday 
We're gonna love again”

https://www.youtube.com/watch?v=lt65acOHdtI

Saknaden, utan att det skett ett definitivt uppbrott, är också väl dokumenterad och som  också har en viss igenkänningsfaktor för alla som har varit unga (och vilka har väl inte varit det?) Ett sommarlov kan vara en bitterljuv upplevelse med både ledighet från skolan och ett påtvingat, om än tillfälligt, avsked från föremålet för ens ömma låga. För min del är det Brian Hyland som får mina ögon att tåras över hans smärta. Flickorna i bakgrunden tycks mer obekymrade.

”Yes, it's gonna be a cold lonely summer
But I'll fill the emptiness
I'll send you all my love
Every day in a letter
Sealed with a kiss”

https://www.youtube.com/watch?v=xIkUiD8N81k

Ibland är saknaden självförvållad. Någon gör slut och ångrar sig sedan bittert när frihetskänslan kanske övergått i ensamhet och ruelse. Det tycks ha hänt Diana Ross, oh hey, hey, hey…

”Long time ago my, my sweet thing, I made a big mistake, honey.
I say, I said goodbye. 
Oh, Oh baby ever ever, ever since that day now, 
now all I, all I wanna do awh is cry, cry.
Oh hey, hey, hey”

https://www.youtube.com/watch?v=HXGz8i0I2L0

Ibland blir låtarna lite mer handfasta och tar sig förbi det romantiska direkt till det fysiska (en nog så viktig komponent). Rolling Stones tog gärna den genvägen. Det är verkligen lite ”no bullshit” över den här låten.

”I feel so strong, I can't describe, oh no
But I just won't apologize, oh no
I'll satisfy your every need
(Every need)
And I would know you'll satisfy me

Let's spend the night together
Now I need you more than ever
Let's spend the night together now”

https://www.youtube.com/watch?v=l61MFiIeuVM

Heteronormen var starkt förankrad i såväl samhälle som i texterna. Få fann skäl i att försöka beskriva en kärleksrelation som syftade till något annat än en traditionell kärnfamilj. Judge Dread – den så ofta förbjudne – blinkade emellertid i ”Big seven” till de mer konservativa med denna textrad (även om det var ett par år in på sjuttiotalet). Jag avstår från att lägga ut låten eftersom den kan uppfattas som stötande av känsliga själar.

”little Jack Horner sat on the corner with a dirty look in his eye
he never looked at the pretty girls but he smiled when the boys went by”

Nå, inget blogginlägg utan en länk till god musik. Jag avslutar med ett par låtar som i sina texter illustrerar mitt inlägg.

Los Bravos vet hur det känns att ha blivit lämnad.

 https://www.youtube.com/watch?v=aGeFf_rIAVQ

Dystrast av dem alla är dock The Merseys (kanske inte bara för att flickan är borta utan för att dom tvingades till det förskräckliga nödrimmet på ”daughter”).

 https://www.youtube.com/watch?v=4fL1nlTpIPU

Nästa inlägg från mig blir om hur texterna kunde närma sig diskbänksrealismen så då blir det, bland annat, texter av Kinks och Rolling Stones.

Lars