perolarssextiotal

 

Det var på trevliga Facebook-sidan ”Vi som gillar 50- och 60-talsmusik” som jag läste nyheten: Ännu ett av sextiotalets minnesvärda namn har lämnat jordelivet.

 

För oss som var med hade hon en viktig plats. Som ensam tjej bland de grabbdominerade grupperna som slog igenom med merseybeatsoundet 1963/4 var Cilla en fräsch fläkt. Hennes låtar visade att de gick alldeles utmärkt att digga popmusik och gilla låtar med snygga melodier, lite långsammare tempo och orkesterarrangemang.

 

Hon föddes som Priscilla White i Liverpool och kom in i musiken som garderobiär på Cavern club där hon ibland fick göra mindre framträdanden. Hon sjöng med några av de mindre kända grupperna. Hon var med i allra första numret av fanzinet ”Mersey Beat” vars redaktion hade missuppfattat efternamnet, det blev Black istället för White. Men Cilla gillade det och så fick det bli. Bra, måste vi ju säga – svart är tuffare än vitt!

 

Det var John Lennon som presenterade henne för Brian Epstein. När hon skulle sjunga gick det dock snett, Beatles – som kompade den gången – spelade låtarna i en tonart som passade dom och inte henne. Men Brian såg henne igen och skrev kontrakt.

 

Redan tre veckor senare kom första singeln ,en av Lennon-McCartneys mindre kända kompositioner, Love of the Loved. Epstein hade sett till att George Martin blev hennes producent, En kvalitétsgaranti så god som någon

 https://www.youtube.com/watch?v=KNYPHz8pYs0 

Det blev bara 35a på listan men redan nästa låt förde Cilla ändå upp till toppen i februari 1964

 https://www.youtube.com/watch?v=rWAcG5p0Jyg 

Den låten var den mest sålda av en kvinnlig artist i England under 60-talet. Även nästa låt toppade listan och nu var Cilla Black bland de allra främsta i popmusikvågen. Här från engelsk TV, ger extra tidskänsla!

 https://www.youtube.com/watch?v=hsGTPXx0zmw 

Det kom att fram till 1971 bli hela elva topp-tio-hits i England. I USA gick det trögare. Hon gjorde ett par TV-program där men hemlängtan hindrade en större satsning.

 

Medan Cilla lite grann försvann för oss svenskar kom hon att bli än mer känd i hemlandet. I januari 1968 sändes första programmet i hennes egen TV-serie ”Cilla” som kom att sändas fram till 1976. Dess signaturmelodi var skriven av Paul McCartney, Step Inside Love, en annan hit för Cilla. Hon kom också att vara programledare i senare serier, framförallt 180 program i 18 år med ”Blind Date”. Hon var den högst betalda kvinnan i Brittisk TV. Hon fick en OBE 1997 och förra året fick hon pris för sina ”bidrag till underhållnigen de senaste femtio åren”

 

Hon gifte sig med Bobby Willis 1969. Men honom tog hon över managementet när Epstein dog 1967. De fick tre söner och höll ihop till 1999 när Bobby gick bort. Hon dog i sitt hus i Spanien, hon ramlade och slog sig så illa att hon fick en stroke.

 

Cilla Black var kanske inte något av sextiotalets riktigt stora namn. Hon gjorde, får man väl medge, inte heller någon riktigt klassisk inspelning. Men hon var DÄR, hon kom från Liverpool och sjöng låtar av Beatles just när vi började ana att vi var med om en musikalisk och kulturell revolution. Hon var en integrerad del av den, före de flesta andra tjejerna vi minns från sextiotalet.

 

Hon var, kort sagt, en tjej vi älskade för hon var en av de som sjöng musiken vi älskade.

 

Hon spelade in många Beatles-låtar och Paul lär har sagt att hennes version av The Long and Winding Road är den definitiva. Beatles ur ju bloggens husband så sist här en Lennon-McCartneylåt hon tog till plats sju på listan 1964. Detta är en låt Beatles inte skulle göra rättvisa. Cilla gör det.

 https://www.youtube.com/watch?v=wDBYe7IO1dU 

 

 En hitsamling med Cilla Black är ett måste i varje samling. Vi tackar för musiken.

 

Per