perolarssextiotal

 

London är en stad man alltid kan återvända till. ”Är du trött på London är du trött på livet” är ett talesätt som är så exakt rätt. Vet inte hur många gånger jag varit där men det var några år sedan sist så en vecka denna sommar kändes rätt.

 

Redan första dagen fick jag en shock! Hade hört det men inte kollat upp, men det var sant: HMVshopen på 363 Oxford Street finns inte mer. Att upptäcka det var nästan som ett dödsbud bland någon man känner. Den affären har varit ett underbart vattenhål vid besöken och hur många skivor man burit ut därifrån kan jag bara gissa. Sorg!

 

Tur nog så finns den mindre affären på 150 Oxford Street – närmare Hyde park – kvar så visst blev det lite inköp. Notabelt var att nu är det tydligen inne att satsa på 80-talets brittiska namn. Det var en massa samlingar med grupper vars namn vi inte tar upp i denna blogg i onödan.

 

Veckans höjdpunkt var en av de Beatlesvandringar som erbjuds. För bara 20 pund får man en 2 timmars raskt promenad i fotspåren efter Richard Porter som fått utmärkelsen ”The Beatles brain of Britain”.

 

Ingen tvekan om att han kan Beatles och att han vet hur en vandring ska läggas upp. Massor av nördfakta om gruppen och dess medlemmar kom fram. Med sig hade han en pärm med bilder från respektive plats från tiden det begav sig för den händelse någon skulle kunna tro att han bara hittade på.

 

Vandringen började vid Marlybones T-banestation. Det är nämligen i gränden intill den som inledningsscenen i Hard Day´s Night är filmad. Alltså den scen ni ser på You tube-klippet här:

 

https://www.youtube.com/watch?v=Ag8_cfmjdD4 

 

Vi fortsatte via registreringskontoret där Paul gifte sig med Linda och Ringo med Barbara Bach till huset med lägenheten där John bodde vid tiden för sin romans med Yoko. Det var egentligen Ringos lägenhet som en betydligt längre tid beboddes av Jimi Hendrix. Det var här som John togs för narkotikainnehav.

 

Några kvarter till och vi kom till huset med Jane Ashers lägenhet där Paul tillbringade åtskilliga nätter. Det var här i källaren som John och Pauls skrev I Want to Hold Your Hand. Vi fick så klart inte gå in men att bara titta ned på källarfönstret gav lite rysningar efter ryggraden. Här, bara några meter ifrån där jag står, skrevs historia 1964!

 

https://www.youtube.com/watch?v=ipADNlW7yBM

 

Vi gick vidare till restaurangen som figurerade i filmen Help!. Richard berättade att det var här George träffade de indiska musiker som visade honom sitaren. Efter det var ju George fast och Beatles fick för första gången en medlem som ansåg något annat lika viktigt som Beatles.

 

Avslutningen blev så klart Abbey Roads studio med övergångsstället på skivomslaget. Richard gick utförligt igenom historien om att Paul var död som ju uppstod för att han gick barfota på bilden. Kul nördfakta att veta är att folkvagnen som ses bakom killarna på omslaget nu står på museum i Tyskland. ”That´s the power of the Beatles” avslutade Richard vandringen.

För egen del ska tilläggas att kanske minst lika starkt tecken på Beatles påverkan ännu i dag var att det tog undertecknad säkert en halvtimme innan det självklara kortet av yours truly gående över gatan kunde tas. Det var inte bara den livliga trafiken utan ännu mer alla de människor som HELA TIDEN fanns där och väntade på samma fototillfälle.

 

Detta 46 år efter det att albumet släpptes. Kommentar överflödig.

 

Per