Vad 17 håller Neil Young på med??
Läsare av denna blogg är förtrogen med min kärlek till Neil Young. Se t ex i arkivet juli 2010, "Jag älskar".
Att ha en idol innebär att också leva med idolens sämre sidor och i fallet Neil Young har det blivit ganska många sådana genom åren. Väl många och ett par rejält dåliga, uppriktigt talat. En gång brast mitt tålamod och LPn Landing on Water recenserades i Västerbottens-Kuriren med ett " nu-gör-jag-slut-brev".
Men det var lätt att åter ta Neil till hjärtat när han gjorde LPn Freedom och vid efterföljande magplask har jag bara inte orkat säga upp idolskapet.
Men nu är jag bra förbannad. Senaste påhittet från den notoriskt egensinnige är att göra en platta med covers av amerikanska vispoplåtar, flera väl kända. Det handlar om t ex Dylan, Tim Hardin och Gordon Lighthouse. Ett par fina val ur Wille Nelsons katalog får plats liksom även Springsteen och Everly Brothers.
Så långt kan man ju tycka att det är helt OK. Som Singer- songwriter har ju vår vän inte direkt gjort bort sig. Men versionerna är hafsigt gjorda, någon musikalisk eftertanke kan man inte höra. Gitarrspelet saknar det finesser han brukar bjuda på.
Eller, är det så??? Saken är nämligen den att Neil Young och medproducenten Jack White kommit på den sanslöst hjärndöda iden att filtrera allt ljud på ett sådant sätt att det ska låta lika illa som när man en gång spelade in 78varvskivor. En musikantikvarisk utflykt som ingen skivköpare bett om. Det rasslar och knastrar och låter så otydligt att om Neil gör en extra knorr på nedersta strängen så hörs det inte.
Det hela är så urbota korkat att man inte vill tro att det är sant. Men jag håller skivomslaget i handen och det låter i högtalarna så tyvärr är det verklighet. Och detta från samme man som i sin egen bok återkommer till sitt projekt om det perfekta ljudet!
Som lök på laxen (Varför en så trevlig fisk och maträtt som lax måste få lida av att nämnas i detta sammanhang kan jag inte förklara) pratar Neil Young två gånger på skivan till sin döde mor. Kan det bli värre än så?
Jag skulle vilja skriva att det alltid är kul att höra idolen göra så fina låtar som Phil Ochs Changes, en glömd pärla, eller Lighthouses If you Could Read my Mind, men det är det alltså inte. Det är fruktansvärt irriterande, det är hemsk. Mer än så, det gör en ursinnig. Den enda tröst, om det nu är någon, man kan finna är att Neil Young har gjort en svårt besviken förr.
Men aldrig så här ARG. Vad ända ini helvete håller du på med, Neil Young?’
Per
Måste var hur dåligt som helst när en sån Young diggare som du skrotar skivan så totalt.
If You Could Read my Mind skrevs väl av Gordon Lightfoot?
Också - ganska hårda - negativa recensionern har sina effekter. Jag blev väldigt nyfiken och måste bara lyssna in trots att neil inte tillhör mina favoriter. Sedan, Per, att ha knepigt med sina idoler. Mina är Lennon och Dylan. Ingen abv dem särskilt trevliga personer och med en hel del musikaliska bottennapp. Så - been there...
Peter: Alldeles korrekt påpekande. Skrev fel vilket måste få skyllas på min upphetsning. Låten är hur som helst bra!
"If music be the food of love.." sade Shakepeare och Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick and Titch lade till "Then prepare for indigestion" som titel på ett av sina album. Denna gång skall jag inte kommentera vare sig musik eller artist utan fastmer den kulinariska utvikningen Per gör, nämligen "lök" och "lax" vilka, trots gängse uppfattning, "gifter sig" alldeles utmärkt under vissa förutsättningar. Receptet är "översatt" från spanskan där man använder sig av rökt tonfisk. Recept för två personer:
300g. rökt lax av hög kvalité i tunna skivor.
1 mycket finhackad lök, helst silverlök, max 2mm. i kubik.
3/4 dl. lika finhacka kapris.
2 hårdkokta, hackade äggvitor.
2 hårdkokta, hackade äggulor.
Fördela laxen, (garnera gärna med ett par dillkvistar och tomat), servera hackade tillbehör i separata skålar att strös över laxen enligt tycke och smak. Till detta en vit "Marques de Riscal", eller, så här i sommartider, en "Marques de Caceres" rose'.
Stort tack Peter F! Att vår blogg skulle få kulinariska tips kunde vi inte tro. Man tackar o bockar!
