perolarssextiotal

Den 10 april i år dog Anders Töpel, en av de mest underskattade gitarristerna i svensk pophistoria. Nu är också Tommy Blom död. Tages är därmed bara musikhistoria. Bägge präglade, på var sitt sätt, Tages sound, som var så typiskt och så svenskt trots alla influenser utifrån. Jag hade förmånen, som uppväxt i Göteborg, att få höra Tages spela i olika sammanhang. Som de flesta av mina jämnåriga killkompisar var jag både imponerad av och avundsjuk på dem. En sommar på sextiotalet stod jag och mina kompisar och "tjötade" med Tages efter en spelning, jag tror det var i Kullavik. Anders lättillgänglig, humoristisk och avslappnad. Tommy mer cool och ganska medveten om sin stjärnstatus. Vi fansen var, som jag kommer ihåg det, nästan identiskt klädda. Vita seglarstövlar, ljusblå Wranglerjeans, ljusblå stickad tröja och skepparkavaj. Och världens snyggaste tjejer som bara hade ögon för Tommy. Surt.

Min uppfattning om Tages har förändrats över tid, både på gott och ont. Den storhet vi såg på den tiden var nog mest att de liknade Beatles och deras förmåga att ragga upp, för oss ouppnåeliga, tjejer (vi var inte så gamla). Deras storhet som musiker och kompositörer har kommit långt senare. "Sleep little girl" har jag långt senare uppskattat för den minimalistiska ballad den är. Nästan genial och som, nästan i vart fall, kan jämföras med "PS I love you". Säkert är att inspirationen kom från beatlarna. "Miss McBaren" sägs ha tillkommit på väg till studion för inspelning av plattan. Den är, i min värld, juvelen i Tages krona. Fräsch melodi, smart text, det klassiska Tages-soundet och framfört med en energi som få svenska grupper kunde matcha.

Nu var det ju inte om Tages jag skulle skriva utan om Tommy. Tommy Blom. Inte bara sångare i Tages utan också fantastisk DJ i Vinyl 107 där han engagerat och kunnigt presenterade sextiotalspop för omvärlden. Med sina Cadillacs fortsatte han också rocka intill det sista. Jag gillade Tommy´s sätt att sjunga som en integrerad del av Tages sound.

Men.

Jag tror att ett av de avgörande skälen till att Tages inte slog internationellt, bortsett från dåligt management och annat, var att man inte hade en sångare av internationell klass. Eller rättare sagt en sångare med musikalisk karaktär. Tommy sjöng väl, men saknade en egen profil, en egen karaktär som krävs för att nå internationella framgångar. Jämförelsen kan tyckas orättvis men det är den inte. Titta på Manfred Mann med Paul Jones, Animals med Eric Burdon eller Gerry Marsden i Pacemakers. Orättvist att jämföra? Nej, inte om man, likt Tages, aspirerade på en internationell karriär. Tommy sjöng väl men hans röst hade den karaktär som gör en grupp framgångsrik i internationell konkurrens.

Också det bör sägas i en nekrolog. Det är emellertid bara en parentes i en framgångsrik karriär som spred så mycket glädje. Tommy Blom tillhör den svenska pophistorien och visar bakljusen åt sångarna i Hep Stars, Mascots, Shanes och andra. Tack, Tommy, för musiken.

http://www.youtube.com/watch?v=tQZqQB2xyqY

Lars