Stones första EP är en pärla!
Rolling Stones har varit här. Kanske kommer dom igen, vem vet? Deras förestående död som arenafyllare har förutspåtts i decennier. Liksom att gruppen skulle splittras. Liksom att Keith skulle trilla av pinn. Alkoholism, drogmissbruk, interna bråk, cancer – inget tycks kunna stoppa världens största rock & roll band.
Själv har jag aldrig sett dem live trots att de från början tillhört mina favoriter. Och den kärleken började med en EP. Jag letade fram den ur en av mina singelbackar för att lyssna på den på riktigt, med knaster och ett och annat nålhopp. Och tro mej, den var lika magisk som när jag hörde den första gången nån gång 1964. Precis lika magisk!
Det är bara en cover-EP, men materialet passar stenarna precis. Och tur var väl det för EP:n var en test av Decca för att se om gruppen skulle få göra ett album (!).
På A-sidan återfinns en Chuck Berry – låt som alla med trevande amatörgitarrister prövade att spela. Det är en enkel treackordare som chucken förstås gjorde lysande men Rolling Stones lyckades tillföra en ytterligare dimension och det är nog mest Mick´s nästan desperata framförande av texten som gör att den blir deras alldeles egen.
http://www.youtube.com/watch?v=arqpnd3fR6k
Nästa låt är "Money" skriven av Tamla-imperiets skapare Berry Gordy och Janie Bradford ursprungligen framförd av Barret Strong. Hur förtjust jag som regel är i originalinspelningar så ger stenarna här en betydligt tuffare och tyngre version. Betydelsefullt är Micks munspel, men de som ger låten dess karaktär är Bill Wyman med sin tunga bas långt fram i ljudbilden och Charlie Watts lite ovanliga aggressivitet. Mer R&B än Motown kanske och det förlorar den inte på.
http://www.youtube.com/watch?v=PT6oFiR9UrQ
B-sidan inleds med "You better move on" av Arthur Alexander från 1962. Här ligger man närmare originalet och varierar nästan pietetsfull Alexanders version. Man ersätter den ganska tama tamburinen med Brian´s vassa ackord och förebådar här – i min värld – att de också skulle utvecklas till en skicklig balladgrupp.
http://www.youtube.com/watch?v=CVDTvx-0eTY
Sista låt på EP:n är "Poison Ivy" som är en låt av Leiber/Stoller det gamla strävsamma paret. Också här får originalet med Coasters ta stryk med sin hoppiga version. 6-0 till Rolling Stones. Det går inte att plocka fram någon speciell person i gruppen som avgörande för succén. Istället är det just det som kommit att bli gruppens kännemärke, det täta samspelet. Den är dessutom så välproducerad trots att den ideligen skälls för att vara "rått" producerad. I vart fall är denna avslutande låt min favorit.
http://www.youtube.com/watch?v=xr_CymJrbi8
Lars
