perolarssextiotal

Hand upp du som inte har någon samlingsplatta hemma? Du vet dom där som heter "Absolute sixties"; "Hits from the sixties" och "Tio i topp"? Jaha, ja det var inte många händer i luften här…

Samlingsplattor är annars lite skämmiga. Dom är inte riktigt fina. Inte som gamla originalalbum eller – det allra finaste – gamla koncept-album. Ändå tror jag att de tillhör de plattor som spelas mest. Innehållet brukar också vara likartat – några Kinks-hits, några Hermans Hermits, några Byrds, några tidiga Beach Boys och så vidare. Aldrig Dave Clark Five, DC5 satt upphovsrättsligt hårt på sitt material och därför är de sällan eller aldrig med och Beatles låtskatt bevakas noga av en bataljon advokater. Samlingsplattan är .. eh .. bekväm på något sätt för slölyssning och som partymusik.

Kännare och kunskapare (o ja, vi är inte något undantag, Per och jag) kan analysera ihjäl "Pet sounds", "Sgt Pepper´s" och "Hunky dory", men vem bryr sig om de så mycket spelade samlingsplattorna? Nåja, jag ska inte förhäva mig. Jag har aldrig skrivit en recension av en samlingsplatta och Per och jag har aldrig, över ett par pilsner, fördjupat oss i någon sådan, men inte så sällan Beatles vita album eller Zombies "Odyssey and oracle".

Mycket är förstås skräp. Har man tjugo samlings-CD så har man säkert trettio procents dubbletter av de mest sönderspelade hitsen. Men det finns förstås undantag. Dels uppträder samlingsplattan i två kategorier – "blandbandet" eller ett urval ur någon artists eller grupps karriär. De senare kan tjäna som en utmärkt introduktion och vara riktigt kul för "nybörjare" på sextiotalspop som söker sig fram. Men detta blogginlägg ska peka på en box med 6 LP-skivor som jag innehar och som väl idag bara finns antikvariskt och som heter "Swedish Graffiti". Jag skulle gärna ha dem på cd, så om någon har ett tips så är det välkommet.

Urvalet är förnämligt och spänner från de allra tidigaste till de sista. De vanligaste är förstås representerade, men inte bara med de vanligaste hitsen  exempelvis finns "Malaika" med Plommons och "Love potion n:o 9" med Jan Rohde. Inte sällan ges också gamla välkända hits en ny dimension när de framförs av andra. Jag spelar dessa LP ofta med dess charmiga blandning av gammalt och välkänt och sådant som man sällan hör. Urvalet är kärleksfullt och djärvt gjort. Enda nackdelen är att den är ganska dåligt pressad så man får ha ett nåltryck på 2 ton, typ.

Men det bästa jag kan göra är att låta dig ta del av den spellista på Spotify med några godbitar från boxen som jag gjort. Lyssna gärna på "We 4" – kommer du ihåg dom?

http://open.spotify.com/user/kaptenkendo/playlist/6uNIuX0wDINGcIARFUoCnL

Lars