John var tidig med återblickar.
Jag var i min gamla hemstad i Göteborg för ett par veckor sedan. Jobb, men också ett tillfälle att träffa mina goda vänner Berit och Peter från gymnasietidens som jag inte sett på ungefär hundra år. Det blev oavbrutet prat några timmar med mycket "vad har hänts sedan sist" och, inte minst, skol- och konsertminnen bland mycket annat. På tåget hem lyssnade jag ,vilket då och då händer, på Beatles i lurarna. Då slog det mig att det må vara den som passerat halvvägs genom sextiotalet (i år räknat) att tänka tillbaka på vad som varit. Men under intryck av musiken så slog det mig att någon som ägnade sig åt den exercisen i mycket yngre ålder var John Lennon. "Strawberry Fields och "A day in life" är bara ett par exempel. Den första mer fullgångna retrospektiven dök emellertid upp redan på "Rubber soul" och är "In my life", en låt som jag av någon anledning tyckt vara ett av de svagare spåren på albumet. Men timmarna på tåget gav utrymme för mer noggrann lyssning och jag ser nog låten på ett annat sätt.
Låten skrevs mot en bakgrundsstrålning av Dylan-beundran och marijuana. Det är Lennon som står för texten och McCartney för musiken (till och med den annars så snåle Lennon tillstår att McCartney bidrog med "pieces" till melodin). Texten är genial och musiken helt ok men jag undrar om den blivit bättre om Lennon tagit tag i melodin också…
There are places I'll remember
All my life, though some have changed
Some forever, not for better
Some have gone and some remain
All these places have their moments
With lovers and friends I still can recall
Some are dead and some are living
In my life, I've loved them all
But of all these friends and lovers
There is no one compares with you
And these memories lose their meaning
When I think of love as something new
Though I know I'll never lose affection
For people and things that went before
I know I'll often stop and think about them
In my life, I love you more
Though I know I'll never lose affection
For people and things that went before
I know I'll often stop and think about them
In my life, I love you more
In my life-- I love you more
Texten är genial i sin minimalistiska och inte så lite nostalgiska ton. Lennons återblickar brukar var mer naturalistiska och saltare men här bärs texten ett arv från den pre-Dylanska perioden med boyremembergirl-romantiken. Rent musikaliskt är den baserad på öppna ackord och den enda egentliga twisten står George Martin för med sitt solo på elpiano som fått sin barockton av att spelas in på halv hastighet som dubblerats på inspelningen. Lennon, som så ofta kallade sitt material för "rubbish" och liknande var hela tiden mycket nöjd med "In my life". Tja, döm själv…
http://www.youtube.com/watch?v=Zicw_dVwhfM
Lars
Kan man tänka sig! Att jag skulle ha upptäckt storheten i en BEATLES-låt innan DU gjorde det..... Antaglien för att jag föddes nostalgisk (Freud har säkert någon teori), men främst just på grund av enkelheten i såväl text som musik. Dessutom känns den ärlig och uppriktig och sanslöst vacker.
Nja, Per, ett så starkt nostalgiskt drag har jag inte sett hos dig, snarare ett historiskt. Dina kunskaper tllsammans med dina journalistiska erfarenheter och talang på området gör det till ett privilegium att få dela blogg med dig.
Tänka sig, den texten var finalen i mitt tal på dotterns bröllopsmiddag. Beatles avgjort bästa kärlekstext. "Jag har sett en hel del men inget går upp emot dig". John hade en märklig förmåga att framstå som äldre än han var. Hjälte! Pauls melodi är lysande, för övrigt, liksom George mMrtins solo.
Ursäkta bägge tvåför förvirringen mitt svar till Peter skrev jag i tron att det var Pers kommentar. Jag skyller på värmen.Men jag hade nästan samma sak att säga till dig; Peter - nostalgi kändes inte som din bästa gren, snarare ett uppriktigt intresse för hela livet, också det som varit. Man lever ju hela sitt liv samtidigt i någon mening..ursäkta, nu blev det förvirrat igen. Temperaturen är nu 30 grader.
