perolarssextiotal

Hurra! Jultomten kom med flera CD jag ville ha! Sex av denna Julaftons runda gobitar kom med boxen Made in California där Beach Boys sammanfattar 50 års karriär.

En box ska bedömas efter design, information och främst låturval. Eftersom tidningarnas recensenter sällan ger sig på boxar, och när dom gör det slarvar ofta enligt min uppfattning, gör vi här en genomgång.

I avdelningen design duger bara högsta betyg. Formatet är LP vilket gör att boxen lätt går in i vinylsamlingen – en glädje för oss med många boxar som skapar kaos i hyllan med alla sina konstiga format. Omslaget har en gulbrun färg, precis som sanden på stranden, och är skönt mjukt att hålla i. Lite lyxfeeling.

72 sidor med ca 200 bilder. En enkel men trevlig översikt över historien ges genom citat från bandmedlemmarna. Inte fantastiskt men helt OK. På de sista sidorna återges samtliga musiker som medverkat på plattorna från A till Z. Möjligen lite överskottsinformation men ändå kul.

De sex skivorna ger drygt 7½ timmars musik som kan delas i tre delar. 4½ CD bjuder på en karriärgenomgång med 103 låtar omsorgsfullt kronologiskt sorterade från Surfin till Isn´t it Time från 2012. För varje låt anges förstesångare vilket jag som inte kan sånt utantill gillar. Så gott som alla hitsen (vi kan leva utan Bluebirds over the Mountain) är med.

Till detta LPspår, udda låtar som ett par baksidor och låtar som utgivits lite i skymundan på senare samlingsplattor. Självklart kan man sakna en och annan personlig favoritlåt och tycka vissa val felaktiga. Men på det stora ett fint urval. Några helt outgivna varav en, Back Home är från 1963. Inte alls dum. Riktigt bra är Why Don´t They Let Us Fall in Love från 1980. Versionen av Da Doo Ron Ron från samma tid visar dock att gruppen då hade tappat originalitet och känsla. Många låtar i annorlunda mixar men, ärligt talat, märker inte jag någon skillnad att uppmärksamma. Nog så bra, Beach Boys var bäst precis som vi hörde dom när det begav sig. Good Vibrations är i singelns monomix vilket känns befriande efter alla de versioner som kommit med bara den låten.

15 liveinspelningar fyller ut femte CDn. Genomgående bra och en perfekt avslutning med Summer in Paradise från 1993. Kul att höra gruppen ge sig på Runaway och The Letter år 1965 resp 67. Kanske inte toppbra, men ändå. Scenversionen av Vegetables är riktigt kul. Carl Wilson drar ett tungt last som förstesångare och är, naturligtvis, genomgående mycket bra.

CD6 är 31 spår för de sanna nördarna. 10 är tidigare outgivna låtar och resten udda versioner. Bara 2 spår tidigare utgivna. Det är intressant att de 1977 vågade sig på You´ve Lost That Loving. Inte så dum, men så klart utan Rightious Brothers suveräna soulkänsla. För att ta ett annat exempel är Dennis Wilsons My Love Lives on från 1974 riktigt bra.

Kanske är en sådan synpunkt lite petig men det hade känts bättre om alla outgivna låtar hade koncentrerats till slutet. På skiva sex får vi nämligen en annan inspelning av nämnda Back Home och en av California Feeling som i annan version hörts tidigare. Onödigt.

Lite småaktig kritik kan tyckas men innebär att Beach Boys box Made in California inte får det allra högsta betyg som en 50års sammanfattning av denna fantastiska grupp borde ha. När man ändå var så pass nära borde man gjort den helt perfekta boxen!

Ändå är den en självklar del av samlingen. Jag menar, en bra sammanfattning av Beach Boys fantastiska karriär i en underbar förpackning, vem kan leva utan det??

Per