Ännu en bortglömd pärla
Mycket av sextiotalets musik har återutgivits. Två, tre eller många fler gånger. Men det finns en grupp som inte riktigt fått de återutgivningar de förtjänat.
Them.
Vilket läckert namn, har ni tänkt på det? Bara en stavelse, ett ord: Dom. De kom från Belfast i Nordirland. Att Van Morrison var sångaren vet alla men namnen på de övriga fyra såg man sällan. De fanns liksom inte på det sätt som de flesta andra bandens medlemmar då lyftes fram i kollektiva enheter. Men de var Alan Henderson (bas), Ronnie Millings (trummor), Billy Harrison (gitarr) och Eric Wrixon (keyboards). Van Morrison sökte ett band och fann dessa killar som spelade som the Gamblers. Det var Billy som sjöng men när Van kom in blev det ändring på det. Första spelningen som Them gjorde de 17 april 1964.
De fick kontrakt med Decca och redan första sessionen gav låten Gloria som med tiden blivit Thems stora klassiker sedan Doors i USA gjort den till ett suveränt live-nummer. Men det var två andra låtar som blev första singeln som dock floppade. Bättre gick det för tvåan, Baby Please don´t Go där Jimmy page spelade andragitarr bakom Harrison. Gloria fanns på baksidan och låten kom upp till den nedre regionen på listan. Betydligt bättre gick det för nästa singel, Here Comes the Night, om vilken jag skrivit ett lite annorlunda inlägg här på bloggen (Se arkivet juli 2010: Finns det ett borttagningsmedel?).
Men nu ska inte hela historien berättas - även om óvanstående faktiskt är det mesta då den inte blev så lång för Them - utan vi måste komma till LÅTEN. Uppföljaren till Here Comes the Night, minns du?
Jaså, inte? Anade väl ett nej där. För den floppade totalt. Hade inte Them samtidigt börjat ge ut ett par bra LP kanske dom hade glömts helt och Van Morrison fått kämpa mer med sin solokarriär.
Men för undertecknad som satt på sängen i tonårsrummet och med farmors gamla gura på magen ton för ton tog ut den aviga gitarrslingan var låten bara hur bra som helst. Bakom gitarren en stunsig bas. Och Van sjunger ju bara hur bra som helst. Långt in i låten kommer ett talparti. Mäktigt. På den tiden hade man inte så bra ljudåtergivning så ekoeeffekerna hördes inte så bra alla gånger, men här var dom omöjliga att missa.
OK då, det finns bättre låtar men ta dig 2 minuter och 45 sekunder - du får INTE missa det tunga slutet! - för något du inte hört på mycket länge (aldrig?) och håll med om att Them är ett oförtjänt bortglömt gäng.
Dom.
Per
Kommentarer
Postat av: Peter Lindberg, Umeå
Jag har en vinyl samling med Them, jag har länge funderat på vilken bra låt som inte är med på den. Nu vet jag!
Postat av: Lars
Är nåt konstigt med Them.Here comes the night spelas ofta utan att man blir trött på den (hur skulle man kunna det). När jag i höstas var i Dublin hördes deras musik överallt och även om man aldrig hört låtarna så vsrman direkt säker på att det var Them. Kanske är det rösten?
Trackback
