perolarssextiotal

Man kommer inte undan. Eller, rättare sagt, man kan inte låta bli att återvända till dom.

Goffin-King.

Gerrg Goffin och Carole King, ett äkta par som förgyllde vårt sextiotal med betydligt fler fantastiska låtar än vad vi kommer ihåg. Konstigt nog blev de bara fyra gånger etta på USA-listan men listan över deras klassiska låtar tar nästan aldrig slut.

Detta är inte första och säkert inte sista gången de förekommer i denna blogg. Skriver man om sextiotalsmusik kommer man, som sagt, inte undan dom. De fångade på något sätt decenniets stämning, ungdomlig, optimistisk. Där fanns glädje och hopp även om texten handlade om ett brustet förhållande.

Anledningen till detta inlägg är att jag under några veckor avnjutit en läckert sammansatt samling, ”Song Collection 1961-67” (Ace Records) som kom för ett par år sedan. Ni ser omslagsbilden ovan.

27 låtar. Förutom avslutande (You Make me Feel like a) Natural Woman, Aretha Franklins stora debut-hit, så är det nästan bara låtar man inte hade hört eller låtar i versioner man inte hört. En upptäckt, helt enkelt!

Man slås av att även de låtar som vid närmare eftertanke inte riktigt var så bra som andra, ändå är lättlyssnade och fungerar. Man slås också av hur Goffin-King så lätt kunde variera i rytm och stilar. Man kunde t ex göra en låt som låter som specialsydd för Martha & The Vandellas men det är Ramona King som sjunger Hey Everybody

http://www.youtube.com/watch?v=tYagav29T4g 

Eller så kunde man göra soullåtar, sådana som Dusty Springfield spelade in flera av. Men Betty Everetts I Can´t Hear you är inte så dum heller

http://www.youtube.com/watch?v=CAIpnE72_Io 

Så måste jag så klart ge utrymme för eviga favoriten PJ Proby. Den här låten floppade men visst är den mäktig, I Can´t make it Alone

http://www.youtube.com/watch?v=UlQ-dwm9Rpk 

Samlingens verkliga pärla är den här, den går aldrig att spela sönder, tro mig jag har försökt! Skeeter Davis heter tjejen som sjunger Let me Get Close To You. Pärla!

 http://www.youtube.com/watch?v=Ssc_xpC0RxU 

Fyra låtar får räcka denna gång, annars är Goffin-Kings produktion en guldgruva man gärna öser mer ur. Jag har tidigare skrivit om boken Always Magic in the Air (se arkivet nov 2010) som handlar om den sk Brill Building-epoken. Författarna fångar vad det handlade om i ett bra citat:

The songs of the era blended more than black, brown and white. They also struck a fine balance between words, melody, harmony and rhythm.You can dance to these songs, you can listen to their lyric, you can savor their tunes and add your voice to the harmonies.

Rätt. Musik att evigt älska

Per