Tages ”2” en popärla
Den 4 augusti 1966 släpptes Tages andra album, lämpligen nog betitlat "2". Av baksidestiteln, skriven av den närmast legendariske popjournalisten Hans Sidén, framgår att tagarna själva producerat men det var nog med mycket god hjälp Av "Henkan" Henriksson. Eller..?
Låt mig genast säga att om jag var en smula kritisk i min recension av gruppens första LP så finns det här goda grunder att vara mer erkännande. Detta är mer en utpräglad "pop-LP" med få utflykter i r&b och då är tagarna på sin mammas gata. Pop – det kunde dom. Vi tar LP:n låt för låt. Längst ner kan du lyssna på albumet i sin helhet.
- Dancing in the street. En standard som förvaltas väl om än en smula polerat jämfört med originalet, men det kompenseras mer än väl av bandets nya trummis (Tommy Tausis från Strangers) vars spel bitvis för tankarna till Ringos i "Rain". Sjunger dessutom väl tillsammans med Tommy B.
- I still remember. Insmickrande egenkomponerad ballad som doftar tidig pop a la Brian Hyland kanske? Skulle ha passerat ganska obemärkt om det inte var för den skicklige Anders Töpels försiktigt ekopålagda gitarrspel. Men bra hantverk i stort med doft av sent femtiotal. Nostalgin kommer krypande och jag gillar det.
- Guess who. En tydlig och egenkomponerad blinkning till The Who. Inte alls dåligt då så tydliga flirtar gör jämförelsen med den man blinkar åt oundviklig. Och här hörs det att det vare sig finns en sångare i närheten av Roger Daltrey eller en gitarrist i närheten av Pete Townsends. Och vem kan väl begära det? Men inte dåligt alls egentligen.
- Get out of my life woman. Man lämnar popspåret ett ögonblick men kommer undan med det tack vare Görans sång och det feta arret. Återigen imponerar Anders gitarr. Coolt tunggung av internationell klass.
- Jealous girl. Beatlesinfluerad på bästa sätt! Maffig gitarr igen av Anders! Tommy T och Göran låter som Paul och George och bättre beröm kan jag inte ge. Ett av de bästa spåren och en riktig Tages-pärla.
- In my dreams. En låt som Tommy B klarar bra. Egenkomponerad med det softa sound som Tagarna i sina bästa stunder skämde bort oss med. Blåset i mitten är genialiskt. "Henkan" som George Martin.
- Crazy `bout my baby. Lite latinsk (?) rytminspiration? Gör inte speciellt mycket för mig men är ändå ett bevis på att gruppen nu är riktigt tight och samspelt. Orgeln är lite kul.
- I got you. James Brown-standard som man borde låtit vara ifred. Kanske bra som live-låt med mycket tryck i lokalen men här blir den alltför polerad och jämförelsen med originalet mördande. Tages är och förblir en popgrupp och r&b och soul är att bita över för mycket.
- Dirty mind. Egen låt Perfekt partylåt att bugga till. Lite cool och avspänd men ändå med både puls och tryck. Tommy B mycket duktig på melodiskt munspel. Svårt att inte gilla den.
- Those rumours. Lirar och komponerar i återskenet från många tidiga Beatles-låtar (utan att knycka) och det gör dom bättre än de flesta. En bagatell men en mycket bra sådan.
- Leaving here. Energiskt tidig Holland-Dozier-Holland. Återigen en bra party-låt. Eddie Holland gjorde den ursprungligen nästan som en Sam Cooke-ballad och The Who gjorde – förstås – en rackarrökare av den. Tagarna hamnar mitt emellan och där passar den också.
- Go. Egenkomponerad. Någonstans i bakhuvudet fanns nog "Sleep little girl" och den har en charmig och tilltalande rytm med balanserad sång av Göran. Är det en spinett man hör?
En alldeles utmärkt svensk LP utan de bottennapp som man nästan alltid fick med på svenska pop-album vid denna tid. Ingen direkt utfyllnad utan alla låtarna präglas av entusiasm och energi. Jag håller denna högt bland tagarnas album. Men jag återkommer till de återstående tre senare i bloggen.
http://open.spotify.com/user/kaptenkendo/playlist/48DxRgTHJj7vX5YkAeOe6M
Lars
