perolarssextiotal

Uppsala den 12 oktober 2012

Kanalchef Elle-Karin Höjeberg

P2 Sveriges Radio AB

Vi som skriver detta brev är två genuina älskare av sextiotalets populärmusik. Vi driver sedan mer än tre år tillbaka en blogg, perolarssextiotal.blogg.se och vi har tidigare gjort radioinslag i ämnet i närradio, reklamradio och senast i Radio Uppland. Vi medverkar också som föreläsare och som DJ:s i olika sammanhang. Då förstår du säkert vår passion.

Skälet till att vi besvärar dig med ett brev är att vi är säkra på att SR, likt Fafner, ruvar på en stor skatt – säkert många program, konserter och intervjuer från detta gyllene musikdecennium. Vi skulle förstås vilja att detta återigen gjordes tillgängligt för en publik som vi anar är större än man kan tro. Ett av skälen till vår tro är att när vi besöker konserter med artister från den perioden så är det långtifrån bara besökare i vår ålder - vi var tonåringar på sextiotalet bägge två - utan de fullsatta evenemangen har en åldersmässig spridning som sträcker sig långt ner i åldrarna. Musiken tycks ständigt finna ny publik. En andra sak som också pekar mot ett ökande intresse är förstås de storsäljare i bokform som exempelvis Keith Richards och Marianne Faithfuls memoarer blivit.  Intresset för dessa ikoner tycks inte dö. En tredje är den uppmärksamhet som Polarpriset röner när det tilldelas en Paul McCartney en Bob Dylan eller en Pattie Smith. Det är nog så att priset inte delas ut för senare års arbeten utan främst för den mark de bröt för länge sedan. 

P 2 har ju redan idag en spännande profil som spänner över (om vi begränsar oss till det rent musikaliska) klassisk och nutida musik över jazz till folkmusik och visa. Den musikaliska mångfalden är imponerande men vi tror att den skulle kunna bli ännu bättre om man uppmärksammade oss som saknar något återkommande program om sextiotalspop. Och, som sagt, vi tror vi är fler än man kan tro.

Vi skulle till exempel inte kunna tänka oss något bättre än att avsluta arbetsveckan med att slå på P 2 inför fredagsmyset och lyssna på en live-konsert eller ett annat program med Beatles, Manfred Mann, Kinks eller något annat klassikt band. Säkert finns också material med svensk profil. Sextiotalet var ju inte heller bara musik utan kultur, mode, film och mycket annat.

Vi inser förstås att, även om du tycker att det är en intressant idé, så kan det ta sin tid att genomföra något sådant. Vi gissar att man inte rotar i programtablåerna hur som helst. En eller ett par timmar i veckan på en fast tid skulle ändå kännas som ett spännande mål att sätta upp. Tycker vi alltså. Frågan är vilken din reaktion är? Behöver jag säga att vi är väldigt nyfikna på ditt svar.

Med vänlig hälsning

Per Davidsson  och Lars Tegelberg