De tio bästa låtarna från sextiotalet nr 8
Jag har skjutit på det här inlägget eftersom det nu blir svårare och svårare att avsluta. Ingen konst att plocka fram tio bra, men vilka ska lämnas utanför? Såhär ser listan, ännu utan inbördes ordning, ut:
”Like a rolling stone” Bob Dylan
”Honky tonk women” Rolling Stones
”The Locomotion” Little Eva
”You really got me” The Kinks
“A whiter shade of pale”, Procul Harum
“She loves you” The Beatles.
”My generation” The Who
Inte särskilt överraskande kanske. Den enda jag fått kommentarer om är Little Eva men jag håller fast vid den av skäl som jag redogjorde för när jag skrev om mitt val. Jag ska väl tillägga att jag bara tar med en låt per artist eller grupp.
Så till nummer 8. För min del är det svårt att komma förbi The Animals vars katalog av hits är, minst sagt, imponerande. De var ju ett ”coverband” men ändå nyskapande och gjorde en stor insats för de bluesartister vars låtar de spelade in. Ibland sägs det att det rörde sig om något slags parasiterande men i slutändan introducerade de bluesen för en ny europeisk (och även amerikansk) publik vilket innebär att originalartisterna som vid den tiden fallit lite i glömska, en ny popularitet.
Låten beskriver, i en kromatisk moll, det hårda liv som kunde möta en inflyttande till New Orleans. Upphovsmannen är okänd men många teorier pekar mot att den bygger på musik som de engelska invandrarna tog med sig, vilket – om så är fallet – är intressant eftersom låten då kommit från UK till USA och därefter återvänt till UK som listetta.
Låten har spelats in av otaliga artister men Animals är nog, tillsammans med Dylans, den mest kända. Det sägs att när Dylan hörde Animals version slutligen bestämde sig för att lägga den akustiska gitarren på hyllan.
Ska man säga något kritiskt om inspelningen så skulle det kunna vara att orgeln ligger för långt fram i ljudbilden och skulle ha stört en annan sångare än Eric Burdon. Men nu är det ju just Eric som är sångare vars röst är både så rå och innerlig så att inget kan störa den.
Naturligtvis ska jag ha med ”House of the rising sun” på min tio bästa lista.
http://www.youtube.com/watch?v=dpWEv9Q0XQ4
Lars
”Like a rolling stone” Bob Dylan
”Honky tonk women” Rolling Stones
”The Locomotion” Little Eva
”You really got me” The Kinks
“A whiter shade of pale”, Procul Harum
“She loves you” The Beatles.
”My generation” The Who
Inte särskilt överraskande kanske. Den enda jag fått kommentarer om är Little Eva men jag håller fast vid den av skäl som jag redogjorde för när jag skrev om mitt val. Jag ska väl tillägga att jag bara tar med en låt per artist eller grupp.
Så till nummer 8. För min del är det svårt att komma förbi The Animals vars katalog av hits är, minst sagt, imponerande. De var ju ett ”coverband” men ändå nyskapande och gjorde en stor insats för de bluesartister vars låtar de spelade in. Ibland sägs det att det rörde sig om något slags parasiterande men i slutändan introducerade de bluesen för en ny europeisk (och även amerikansk) publik vilket innebär att originalartisterna som vid den tiden fallit lite i glömska, en ny popularitet.
Låten beskriver, i en kromatisk moll, det hårda liv som kunde möta en inflyttande till New Orleans. Upphovsmannen är okänd men många teorier pekar mot att den bygger på musik som de engelska invandrarna tog med sig, vilket – om så är fallet – är intressant eftersom låten då kommit från UK till USA och därefter återvänt till UK som listetta.
Låten har spelats in av otaliga artister men Animals är nog, tillsammans med Dylans, den mest kända. Det sägs att när Dylan hörde Animals version slutligen bestämde sig för att lägga den akustiska gitarren på hyllan.
Ska man säga något kritiskt om inspelningen så skulle det kunna vara att orgeln ligger för långt fram i ljudbilden och skulle ha stört en annan sångare än Eric Burdon. Men nu är det ju just Eric som är sångare vars röst är både så rå och innerlig så att inget kan störa den.
Naturligtvis ska jag ha med ”House of the rising sun” på min tio bästa lista.
http://www.youtube.com/watch?v=dpWEv9Q0XQ4
Lars
Kommentarer
Postat av: Per
Smaken är som baken, heter det. Faktum är att den här låten aldrig varit riktig favorit hos mig. Don´t let me be misunderstood och We´ve gotta get out of this place är mina Animalsfavoriter. Ett bra band!
Per
Postat av: Peter Lindberg, Umeå
Jag lägger även till It´s my life av gruppens topp-låtar.
Postat av: Robban
Monterey är min favorit
Postat av: Jan Malmberg
Gjorde inte Animals eller var det Eric Burdon med gruppen War som gjorde River deep mountain high? En kanonlåt det oxå fast det kanske var senare än 60- tal?
Postat av: Lars
Det var Eric Burdon and the Animlas som gjorde en cover på Ike o Tinas hit. Den kom 1969
Trackback
